Pärlor för Svin

Högerns skärande toner och brist på vilja

2012-02-15T12:43:00.001-08:00

Fan, vad obehagliga de är på Aktuellt ! Ständigt leende betar de av gigantiska problem med gälla röster, snuttifierar med statistik och skrämselpropaganda. Filmar i ofördelaktiga vinklar Anders Borgs motståndare medan han själv alltid hamnar i ett stomatolfönster. Public service är inte längre - det tål att upprepas - opartiskt.

Problemen då, finanskriserna och kollapserna i Grekland, Spanien osv. Utifrån ett bank och EU perspektiv förmedlas nyheterna. Men varför granskar man inte systemet i sig ? Att konkurserna går fram som en löpeld när en högervåg sköljer över europa är ytterst relevant. Men man gläntar aldrig på det inseglet. Istället kör man sitt race med budgetanpassningar, skuldbeläggningar av arbetslösa och sjuka. Klassisk högerpolitik. Lägg därtill diskussionen om ålderspensionen så är rätten komplett.

Nu går emellertid Borg ut med korttidsanställning inför (ännu) en kristid. Att kriserna avlöser varandra borde ju pocka på nåt ifrågasättande tycker man, men istället får arbetarrörelsen kritik retroaktivt. En återgång till hur det var för 6 år sen ses som otänkbart. Sverige var ju ett u-land då, det vet ju alla.....när sossarna satt i regeringsställning, för sex år sedan.... Och då utan vare sig Rot eller Rut. Idag är Sverige annorlunda, det gick fort. Vi är det mest skuldsatta landet i europa per person - inget annat land har så många privata skuldsättningar. Tacka vår bostadspolitik för det.

I Frankrike går Sarkozy ut och vill bli omvald. Som argument har han "folkomröstningar och omskolning för arbetslösa". Sånt som socialisterna sedan länge proklamerat för. Men han är ju dock inte ensam om att sno ideer och argument från vänstersidan, här i Sverige har vi ju en regering som inte gjort annat - åtminstonde till orden. I praktiken står allt still dock. Inga investeringar och inga satsningar på långtidsarbetslösa.

Istället för att frysa allt kapital, som regeringen gör nu, borde man - och det är vitalt - genast återinvestera i samhället. Öppna nedlagda sektorer och tjänster som av ideologiska skäl sopats bort. Det finns massor av resurser och talanger som inte får annat än fas3 och socialbidrag bara för att man inte vill satsa pengar på praktikplatser och visstidssanställningar. Det är inga riktiga jobb, säger de.

Jag vet inte, men jag ser faktiskt kulturarbetare som något oumbärligt för samhället. Kulturen behöver lyftas fram, vidgas. Inte strypas i en borgerlig snara. Dessutom mår hela samhället bättre om folk kommer ut och avlastar arbetsplatser, samtidigt som det skapas cirkulation i systemen. Pengar ska rulla, det är något högern otvivelaktigt helt har missat. Istället väljer man ständiga sparprogram med hopp om att allt ska vända. Vilket det aldrig gör när pengarna allena får bestämma.

Förut använde man ordet "humankapital", ett ord jag hatar men som idag faktiskt behöver återinföras. Kapitalet består inte enbart av pengar, värdet av tjänster går inte alltid att uppskatta i pengar. Arbetsplatser behöver också omsättning av anställda, inte bara av medel.
   Vissa sitter för länge på sina jobb för att de inte har något val, medan andra som skulle behöva röra på sig för snarare ser till den egna bekvämligheten.  Jag tänker främst på stora delar av journalistkåren.
   Många engagerade unga får inte chansen eftersom de gamla växt fast vid sina datorer och sina alltmer konservativa ideer. Istället för att nalkas saker utifrån har de stagnerat till ett inifrånperspektiv med ett behörigt avstånd till verkligheten.

Fan fan fan

2012-02-14T14:29:00.001-08:00

Fan fan, så ramlar man tillbaks in i nån gammal oförrätt igen....En bild, en ruta på teve, en kedja av minnen och så är man där....igen. Punkter som det alltid går att trycka på, ord som aldrig riktigt slutar värka. Faller som i djupsnö.
Kan aldrig de där ansiktena suddas ut,kan aldrig rösterna dö....

Försoning kräver åtminstonde 2 personer. Ensam är det bara att gå vidare utan upprättelse. Men hellre det än att sjunka till knäna i förnedring.

Jag ville alltid något annat men något annat blev till det här.

Ett par onödiga frågor

2012-02-14T08:08:00.000-08:00

Hörde att journalister nu igen angriper socialdemokraterna. Men inte för bedrägeri eller girighet den här gången, utan för en solidarisk lönesättning. Man har ju sänkt partiledarlönen - en aning - och Löfgren har ju inte längre samma inkomst som Statsministern, vilket är rimligt.
Ändå slänger sig den borgerliga journalistkåren över detta, i förhoppning om att det ska bli ett sår, en varböld och slutligen en spricka.
Min fråga är, kanske något överflödig: vad fan angår det dom vilken lön partiledaren har ? Och varför skrämmer en sådan solidarisk lönesättning skiten ur dem ?

Svaret är ju uppenbart, men jag ställer frågan ändå, om inte så för att markera och belysa vilka moderata gamar våra public service journalister har blivit.

20 åriga borgarbrackor, pop, politik och kläder

2012-02-12T08:22:00.000-08:00

Något jag inte kunnat undgå att beröras och uppröras av, är att unga människor - där jag bor - går och ser ner på andra (mig) som vore man en lort. Unga utan vare sig erfarenhet eller förstånd tar sig alltså rätten att tillrättavisa andra på nåt ogillande sätt. Det är irriterande. När jag var 20 var rollerna omvända; då såg äldre ner på de unga. Brackorna var mellan 50 och 60 Idag rör det sig om unga mellan 20 och 30 och alla ser ut som Alex Schulman. De avgör vilka som har rätt att beträda deras gator. Det är mer än skrämmande, det är inget annat än en omogen hjärtlöshet med kapital.

När jag växte upp tog jag det för givet att visa respekt mot andra, det inkluderade alla oavsett ålder, kön eller samhällsklass. Jag växte upp i Fruängen och fick tidigt närkontakt med både mentalpatienter och alkoholister. Ingen behandlade jag sämre än någon annan. Tvärtom, så ansträngde jag mig lite mer när personen ifråga var förvirrad och hjälplös. Idag är det tvärtom. Idag slår man neråt, nonchalerar de svaga, föraktar dom. Någonting har försvunnit med besked.

Jag tänker tillbaks till i början av 90talet, då alla skulle bli "musikal-artister". Kulturama tog över de kommunala programmen och slängde ut pedagogiken. Istället satsade man helt på framgångskonceptet.
   Min dotter tex. gick på någon slags "dansskola" - inte Kulturama utan privat - där tävlingsinslaget var en pedagogik i sig. De skulle tävla sig upp från nivå till nivå. De yngsta var 6 åringar som inte visste annat. Jag var givetvis emot men jag hade som pappa ingenting att säga till om.

Tävlingar i all ära, men bakom alla IDOLvinnare står en skivbolagsdirektör och ler. Det är en modell som fungerar. Melodifestivalen har gått i samma spår och blivit ett Alexander Bard-land. Alexander Bard, denna nyliberal och knarkförespråkare, sitter i "pop och politik" och är sakkunnig. En högerman liksom Clabbe af Gjejerstam som också får äran att sitta där. Ingen av dem deltog i musikrörelsen men likväl får de sitta helt oemottsagda och prata en massa skit. Inte en enda representant från vänsterkanten - appropå pop och politik - har fått äran att redogöra sin bild av historien.

Men även politik har blivit ett varumärke; en politisk åsikt står för något och kan säljas. Ungefär som ett par sneakers. Vad man har på sig är ett budskap. Sålunda för också kläder en oavbruten korrespondens med sin omgivning genom varumärkets ägare.
   Men de som sticker ut och skapar sina egna stilar, som trotsar klädkoder, de blir lovliga byten. De korresponderar inte längre med det kaptial som binder samman varumärken med våra liv. Det kan ju vara provocerande för vissa, då man helt öppet trotsar kutymer och begrepp.
   För egentligen handlar allt om företagande idag och störst blir det företag som bäst kan påverka våra åsikter.

Rysk litteratur och teater

2012-02-11T19:37:00.000-08:00

Efter att ha sett en gammal teveteater av Tjechovs Onkel Vanja i engelsk tappning, samt lite av Bröderna Karamasov som går som serie, tror jag, på Axess ( det enda bra jag lyckats hitta där) så inser jag att människan inte har förändrats ett dugg¨på drygt hundra år ! Allt kretsar runt samma teman då som idag. Även miljötänkandet finns där, samt avverkarna - de som saknar känsla för miljö helt och hållet.
Kvinnorna sätter näsan föraktfullt i vädret då som nu, män blir förargade och hämdlystna ena stunden men sätter kvinnorna på piedestal den andra.

Det finns ett speciellt djup i rysk litteratur och teater, som om landet var ett eget universum - och är väl det också - där man koncentrerat gett sig på människans beteende och synat ett samhälle som innehållit råhet, superi, fattigdom, orättvisor, makt och galenskap. I stora gester. Allt finns koncentrerat på butelj i varje teaterpjäs, i varje bok...inget vattnigt mellanhanda där inte. Inget landet lagom.

Brott och straff, av Dostojevski, är ju boken som jag främst tänker på. En så fulländad beskrivning av en mördare och ett vansinnesdåd som följer av febriga grubblerier över rätt och fel, framtvingade ur en gränslös fattigdom och en fullkomligt ogudaktig marknadskultur under vilken han tvingas förnedra sig. Man tar hans parti, man förstår varje steg som bär till "brottet". Man dras med i bifigurernas öden likväl, ingen kommer undan den stora olyckan till slut. Alla påverkas av varandras öden som vore de sammanflätade.

Tjechov lyckades ju fånga, med sina pjäser, det vi idag skulle kalla den välmående medelkassens dilemma; det innehållslösa livet utan verklig sysselsättning annat än att ständigt konversera. Onkel Vanjas opponent, han som egentligen står i centrum, skulle kunna vara en bloggare. En självupptagen plåga för sina närstående och bekanta. En sedernas och smakens man. Självgod till sista blodsdroppe. Utan att ens veta om hur hatad han är...

Jag får en kick när jag ser en hundraårig pjäs som fortfarande känns aktuell och angelägen. Ofta talar de mer till mig än många nya. De rymmer större existenisalism och djup, siktar mot högre höjder. Det finns tro och det finns hopp. Ingenting är hopplöst även om det går åt helvete! Författarna bjuder med sin mänsklighet och sina andliga värden oss en möjlighet till förändring.

gyllene medelväg

2012-02-08T13:22:00.000-08:00

Jag blir lika upprörd över Kommunister som av anarkokapitalistiska nyliberaler. Båda sätter obehagliga spår. Båda försöker på sitt sätt befalla över mänskligheten, tillämpa sin egen praxis om vad som är rätt och fel.
   En har satt det i system, den andra genom att upphäva alla oskrivna regler.
   Cirkeln sluts mellan höger och vänster. Jag orkar inte med skiten längre.
   Den gyllene medelvägen ligger där och väntar.
   Varför dröja ?

Reinfeldt träder fram

2012-02-07T09:49:00.000-08:00

Än en gång har Reinfeldt blottat sitt främlingsskap för verkligheten och nu lagt fram ännu ett led i den strategi vi sedan länge börjat skönja. Nu avser han höja pensionsåldern med 10 år, från 65 till 75.
   Vad ska man säga. Till de som fortfarande tror på honom skulle jag vilja säga; snälla, vakna och ruska av er sockervadden.
   Ni röstade för sämre A-kassa, och fortsatte med utförsäkringar (det säkraste sättet att lägga skuld vid någon annan) Efter det fortsatte det med skatteavdragen: sänkt förmögenhetsskatt ( inleddes vid förra valrörelsen i Saltsjöbaden) jobbskatteavdrag, sänkt skatt och sänkt moms, RUT och ROT.

Vi som alla ser åt vilket håll det bär - och gjorde det för 5 år sedan - vi ber er ödmjukt att stiga åt sidan så vi kan rädda vad som finns kvar av det här landet. Eftersom era lösningar alltid sammanfaller med nya skattesänkningar, oberoende vad problemen består av.
   Att ni inte anser att staten behöver de där 200 miljarderna som är summan av alla avdrag och skatteflykter, det är en sak. Men att ni tror att ni kommer få det bättre - ekonomiskt och på andra sätt - genom ytterligare skattesänkningar, det är smaklöst. Ni borde läsa statsvetenskap på grundkurs, eller åtminstonde på Komvux (om det finns kvar). Åtminstonde gå en ABF cirklel... Ni vet, det där med folklig bildning-inte så dumt trots allt.

Eller kasta ett öga på USA- där har folk inte råd med medeciner. Där får fattiga bönder välja mellan medecin och mat. Där är privatiseringen dragen till sin yttersta konsekvens. Och dit vill ni att vi svenskar ska söka oss.

Ett helt enkelt galet debattklimat med galna politiker och galna väljare. Som skribent har man tappat andan för länge sen.

2012-02-06T15:17:00.000-08:00

Ser reprisen på agenda och dras in i diskussionen om A - kassan och undrar om jag befinner mig i landet av total crazyness...!!! Alltså, vi har valt bort vår arbetslöshetsförsäkring och nu när konsekvensen börjar bli tydlig, sitter de fortfarande och för diskussionen om "arbetslinjen" som en "åtgärd": " Ja, man kan verkligen känna med henne, men med vår arbetslinje kommer hon att få hundra procent i ersättning - hon kommer att få ett jobb.."

Hm, va bra ! Gäller det alla arbetslösa, eller ska man tolka det som att ingen kommer att kunna bli arbetslös och drabbas av urholkade försäkringar ?

Förlåt mig, ty jag har "dumpat"

2012-02-05T05:04:00.000-08:00

Gud, förlåt mig, ty jag har "dumpat" en vän på facebook....Kanske ingen big deal kan det verka som, om inte vännen från början var en gammal bekant från förr. Nu är dörren stängd, seglad, kommer aldrig mer att öppnas. Så kan det gå.

Så är det nämligen med det digitala; det går inte att bara hålla sig undan. Retar du dig på någon så ser du dennes nuna varje gång du entrar sidan. Du kan inte slingra dig. Du kan hålla tyst men inte dra dig undan. Det finns bara två val: av och på. Så, jag valde det första eftersom jag aldrig skulle komma till stånd med att ens förklara varför. Det var ingenting personligt - han anknöt bara till något som jag helst ville bort från, glömma. Jag mådde verkligen dåligt. Så något behövde göras.

Men tro inte att samvetet lämnar en ifred. Nu är det istället skulden som spökar. Hur man än gör så blir det fel.

En akvarell och tre akryl (av mig)

2012-02-03T10:07:00.000-08:00

av Peter Doland

Vincent och Gauguin

2012-02-02T07:03:00.000-08:00

Kom att tänka på en film om Van Gogh och Gauguin, en fin film om deras förhållande i Arles, precis innan Vincent skar av sig örat och sedermera sköt sig. Det var en rörande film om hur Gauguin tog sig an rollen som mentor och uppfostrare. Bland annat införde han matlagning på schemat.
   Vid ett tillfälle skulle han lära Vincent hushållsekonomi; han lade fram bokföringsblock, penna och skrin för kontanter. Kredit och debit. En utgiftspost hette "rekreation" och var avsett prostituerade.
   Men det som gav dem tydliga ansikten var att de aldrig kunde mötas. De förstod inte varandra och avundsjukan spirade. De gick på varandras nerver. Två helt olika temperament.
   De söp hejdlöst. Köpte tårta för pengarna. Hatade och älskade. Men trots all konkurrens så skulle Gauguin ta emot stryk för att rädda Vincent, som drog på sig ortsbefolkningens ogillande genom att bara vara den han var.

Skulle det ens vara möjligt för två såna här personligheter att existera idag ? Jag brinner för dessa herrar, i synnerhet Vincent, som vände ryggen till sin egen välgång för att leva sin passion.

Facebook, en rysare

2012-02-02T06:34:00.000-08:00

Har märkt en tendens på facebook, att de enda gångerna man existerar är när man skriver något hurtigt och uppåt på sin status. Nåt i stil med: " har varit ute o gått i det härliga vädret, underbart att gå i flera timmar...." Då "gillar" folk som spö i backen.

Skriver man däremot: släpade mig till jobbet/skolan/praktiken, har nyss kommit hem och är helt slut. Då uteblir kommentarerna.

Är det bara i mig det gör ont ? Är man inte lika mycket människa oavsett vad man ger uttryck för ? Det känns som en slags vuxenmobbing. Alla dessa "vänner".... Det är ju patetiskt. Vill de ha kontakt kan de fråga efter mail alt. telefon. Kanske även adress. Men nu läggs kriterierna på hög för hur man ska förhålla sig. Det smalnar av mot toppen. Kommentarerna blir mer och mer försiktiga tills det bara består av: peace and love, härligt och underbart och tänk posititvt. Det är snäppet värre också då man inte ens ser eller hör personerna ifråga, utan måste dra egna slutsatser. Är det verkligen en konstruktiv social struktur ?

Att behöva hålla käften tills man har nåt roligt att tillägga. Fy fan ! Hoppas inte ni som läser resonerar på samma sätt för då är mina inlägg inte mycket värda.

Ålder och legitimitet

2012-02-01T12:23:00.000-08:00

Hoppet haltar men det går fortfarande nerför gatorna. Men nån parad är det inte. Ämnet som ständigt överskuggar är TID. Förfluten tid och uppskattad framtid. Och däremellan: vad gör jag nu ? Ålder: en siffra på ett papper, ett ID, ett Körkort, ett Pass. Legitimation.

Har du legitimitet för det, lille medborgare ? " Vissa kriterier måste uppfyllas ( en lunta med A4 papper slängs fram ): kön, ålder, arbete, civilstatus, inkomst, skulder, utbildning, sjukdomar i släkten, tillgångar, intressen, mål, hinder, förmåga.

Men för er som bara vill träffas drar vi nu igång ett "projekt" bestående av en massa "aktiviteter" så ni slipper tala med varandra, var och en arbetar för sig. Ja, ni kommer gå hem lika ensamma som ni kom.

Att vilja dansa har ingenting med ålder att göra. Att vara deprimerad har ingenting med ålder att göra. Att vara ensam har heller ingenting med ålder att göra. Det är aktiva val som sätter oss i olika båtar.

Reklam - igen

2012-01-30T13:58:00.000-08:00

Är det något jag varken kan eller vill vänja mig vid - trots en massiv beskjutning kvällarna igenom, under 20 års tid - så är det teve-reklamen. Sänds den inte alltmer ofta ?
Vad exakt reklam kan bestå av lämnar jag till ett annat inlägg. Orkar inte fördjupa mig nu. Det finns annat att tänka på, viktiga saker. Men man måste ju ändå förundras över människors stryktålighet - hur mycket är de beredda att uthärda ?
Inte för att vi som konsumenter och medborgare har nåt att säga till om, den makten är redan förflyttad, vi får nöja oss med att stötas och blötas i detta ständigt pågående jippo där man inte längre ser skillnad mellan ett reklamavsnitt och underhållning. Det är mentalt förödande. Och det är precis vad som är syftet.

Reklam i måttliga mängder borde väl vara ett ledord för den folkliga hälsans skull.

❤ Jon Anderson & Vangelis - I'll find my way home ❤

2012-01-30T09:17:00.000-08:00

både och

2012-01-29T10:43:00.000-08:00

Att vara älskad av många
att passa in
att vara omtyckt och önskad
uppskattad
efterlängtad och saknad
väntad

Har jag verkligen gjort mitt bästa ?
svaren blir både ja och nej
så har det alltid varit:
allt eller inget
aldrig någonsin har det blivit
både och

Ett samtal som jag tyvärr råkade höra

2012-01-29T08:26:00.000-08:00

Vissa samtal vill man helst slippa höra. Som idag när jag gick bakom ett par och råkade höra kvinnans suckanden över något hon hade sett på teve.

Kvinnan: "Ja, suck, det var du vet, en blatte i 2a eller trejde generationen. Och så en 60 årig kvinna, en sån där vänstermänniska från -68 du vet. Stripigt hår. Och så talade de om klass-skillnader, suck, pust, att det var såna `förfäärliga klassklyftor`....suck. Ja du Anders, så sa de i alla fall att det var roligt att se hur andra bodde, de som hade `roffat åt sig´..

Mannen: "Ahh, ha ha hack hack ack..."

Har just kommit på att det var programmet om busslasten till Solsidan paret talade om. Det gick tydligen en buss med "vanligt folk" ut till Solsidans mytomspunna bostadsområde. Missade att se det, men det kanske går som serie.

Dag Vag - Dimma

2012-01-26T16:17:00.000-08:00

Ännu en hjälte har gått ur tiden, Stig Vig blev 63 år gammal. Såg honom senast här i somras när bandet spelade i Lasse i Parken. Dag Vag som betytt så mycket för mig när jag var ung, men även senare....Bandet blev en bropelare mellan 70-talets progvåg och punken. Med inslag av reggea. Minns att det var en befrielse att lyssna på Palsternacka Sativa som var politisk, men ändå opolitisk. Snarare grön anarkism.
   Men egentligen svävade de över epitet. Deras version av Dan Anderssons "Jag har drömt" är en rysare. Deras musikaliska uttryck passade mig som var för ung för punken och inte heller tillräckligt destruktiv. Ebba Grön var alltför hatiska.
   I Dag Vag fanns humor och självdistans, en lek med orden. Tönteri blandat med rebelliskhet. Och bra musiker. Väldigt bra. För mig blev det en naturlig koppling till 60- talets ikoner: Jimi Hendrix, Dylan, The Doors etc. Något som väckte mig ur den sega discovåg som höll i sig 70-talet ut.
   Gick och såg Dag Vag på Mariahissen när jag var 16. Det var häftigt. Kände mig vuxen när jag satt bland övervintrade hippies. Såg sedan Sky High där och det var i stort sett samma publik. På den tiden hade synthbanden tagit över och de genererade en kyla som var apatisk. Den här återkopplingen med 60-talet fast i punktappning, gav mig livslusten åter.

Ensamhet, pension och buddistisk tvångsretreat

2012-01-25T09:04:00.000-08:00

Min kompis har ett uppslag till en historia som är genialisk. Kanske inte ska avslöja den då han är filmare och kanske omsätter iden i praktiken. Men den handlar om ensamhet. Desperat ensamhet. Om skräcken för pension och om ett urholkat socialt liv. Inget liv alls egentligen.

Så kom jag att tänka på dubbelheten i arbetets priviligium: den att ha ett sammanhang att gå till, men också biverkningen att inte ha något att falla tillbaka på alls. Risken är ju stor, ju mer man ägnar sig åt jobbet istället för familjen. Om man nu har en familj. Många har inte ens det. En del har barn som aldrig hör av sig, syskon som sagt upp kontakten.. En del har inga andra intressen än sitt arbete eller mäktar inte med någon hobby vid sidan av jobbet. Medan andra har massor av intressen som aldrig kan förverkligas pga. av arbetet.

Det är en dubbelbottnad verklighet. Tyvärr har vi en endimensionell regering med ett endimensionellt budskap om allt. Svart och vitt. Bra och dåligt. Det är trots allt bara 51/2 år sen de genomförde sin ideologiska statskupp. Många har glömt tongångarna från den tiden. Vad som skulle räknas som arbete och inte, vad som skulle klassificeras som samhällsnyttigt och inte, vilka som var sjuka och inte....Det är tyst om det här nu men effekterna av det lever kvar.

Jag tycker att de som jobbar så oerhört mycket borde tvångsinläggas på Buddistiska kloster. På en plats avlägsen från internet och teve. Förresten: alla vi som är proppfulla med tekniska ateraljer och devices borde åka på retreat till Lappland och lära oss hugga ved för vintern. Istället kan de som är arbetslösa ta över och de som är sjuka kan få tid och ro att utveckla sin kapacitet. De ensamma ska få utveckla sina bekantskapskretsar, barnen ska få ta sig tid att gå i skola och de gamla ska få gratis underhållning och tårta varje dag. Vilken vision !

Men tillbaka till ensamheten. Den är en hälsofara. Varför vissa drabbas hårdare än andra är något som samhället borde ta tag i och se över. Bry sig om ! Om det så vore för första och sista gången.

Bruno K. Öijer - Jag Frös (diktrecitation)

2012-01-24T11:28:00.000-08:00

Små små blommor

2012-01-24T11:12:00.000-08:00

Tänker på att en liten liten sten som sätter sig i maskineriet kan få hela motorn att skära sig. Liten tuva välter stort lass, som det heter - det är de små små detljerna som gör det ,etc etc.

Men även de småskaliga tingen kan göra det omvända. Som Bruno K Öijer skriver om de små blommorna som lyfter det omkullvälta loket tillbaka upp på rälsen !

Tänk på det.

"Leka med elden" gjorde mig glad - mer sånt !

2012-01-21T17:56:00.000-08:00

Blev så glad när jag såg Strindbergs "Leka med elden" på teve ikväll. Med Persbrandt bland annat i huvudrollerna. Jonas Malmsjö imponerade nästan ännu mer, sällan jag ser så engagerat skådespeleri.
Det är såhär teater ska vara, tänkte jag, det är såhär man ska känna sig: uppfylld, stimulerad, aningen visare, kanske också upplyst. Strindbergs "komedi" var av det mer lättsammare slaget men besatt inte desto mindre språklig ornamentik och rytm. Replikerna är som löpeld: skottsalvor som avlöser varandra. Tempo, timing och meningar rinner fram som vatten. Och går man till teaterns ursprung så handlar det just mycket om vatten: om reningsbad - katarsis.

Ser verkligen fram mot flera filmade uppsättningar. Konstigt att teve inte visar teaterföreställningar annars. Hade det inte varit för Strindbergsåret kanske det inte hade blivit filmat. Det är en skam egentligen. Hur ska unga få upp ögonen från bildskärmen när teve inte går i bräschen för bra kultur/program.

retirerar

2012-01-20T12:24:00.000-08:00

Jag retirerar, kapitulerar, ligger som ett
uppjäst kadaver vid dikesgrenen.
Men det är inte hela sanningen.
Jag är också den som startar bilen
och hackar mig därifrån
förbi utbrända, strippade vrak
och lösnummer

våga sticka ut !

2012-01-20T09:51:00.000-08:00

"Dröm som om du har all tid i världen, lev som om du skulle dö idag".

Ungefär så sa James Dean. Han sa också:

"Jag vill inte gå med en hand bakbunden genom livet."

Gillar båda.

Vad de säger mig är vad jag tänkt på den senaste veckan: "Sänk er aldrig för någon annan!" och " Sälj er dyrt om ni nu ska sälja er.."

För otack är världens lön och ingen tackar er för att ni utplånat er själva eller förtränger vad ni egentligen är och vill.

2012-01-19T08:51:00.000-08:00

Slutbloggat ! (på nåt sätt iaf)

Vad är "kulturvänstern"?

2012-01-18T06:27:00.000-08:00

Så fort man slår upp en kvällstidning får man läsa nån krönika av en käck nykonservativ journalist. Linda Skugge fnyser föraktfullt och utmålar en slags "vänsterelit" som ett gäng hycklare, samtidigt som hon hyllar sig själv och sitt eget liv som exempel på en modern människas livssituation.
   Han i Aftonbladet talar också alltid om kulturvänstern som ett maktfullkomligt fenomen fast på ett lite putslustigt sätt, som att jämföra Kulturvänsten med "vuxenmobbing". Men ingen av dem är opartisk i frågan. Båda är drivna långt ut på högerkanten och är själva utmärkta exempel på hur man trakasserar och sätter epitet på andra. Och de får betalt för det också.

Nu hör jag på radion om att "kulturvänsterns makt" kanske för alltid är bruten...............

Står vi inför nån slags kulturrevolution eller ? Jag förstår inte vad eller vilka de syftar på. Vänsterkulturella finns, javisst. Men makten...vad har de för makt ?
   Är det borgerliga värderingar som ska manifesteras på teatrarna - fria grupper som spelar nyliberala pjäser ? Ja, det vore förvisso intressant. Men ingen kan ju påverka vad en pjäsförfattare skriver.
   Räcker det inte med att deras vänner och gelikar redan tagit över resten av all media ?
   Teve 1,2,3,4,5, 6, 7, 8, 9,10...Axess, Dagstidningarna, Aftonbladet och Expressen. Så vad vill de bli kvitt härnäst - alla kvardröjande sociala samveten i kulturen ?

Till saken hör också att när högern ogillar något så skapar de en opinion med ett regn av krönikor, artiklar och löpsedlar. Man nöter ner nåt till grunden. Se bara på Juholt. En medveten strategi att trötta ut folk, få dem att koppla ihop en person med något negativt till det framstår som obestridlig sanning. Opinion är den verkliga makten idag.

   Enligt Linda Skugge har hon aldrig "haft tid" att vara vänster. Nej, det var ju en slagkraftig refräng. Många har inte haft tid men varit tvungna att lösa ut nåt slags engagemang ändå. Hon har ju uppenbarligen tid att sitta och chikanera andra på sin fritid....för något arbete är det väl ändå inte !

Livet

2012-01-17T10:25:00.000-08:00

Livet har en förmåga att klä av en inpå benen och putta en mot det där stupet man trodde sig undvika. Kanske är det livets sätt att lära: den hårda skolan. Har man inte vad som krävs så får man försöka kryssa sig fram så gott det går. Det blir kaotiskt mellan varven men det får man ta. Eller så blir det tråkigt, tillbakahållet. Hittar ingen gyllene medelväg. Jag har inte gått in i väggen, jag har gått igenom den !

Får väl ta det onda med det goda, som Lars von Trier sa.

Socialdemokratiska desillusionister

2012-01-16T11:26:00.000-08:00

Upprinnelsen till det här inlägget är två sossebloggar som jag stött på, varav en nu plötsligt undrar "hur länge hon ska orka försvara sitt partimedlemsskap i socialdemokraterna".
   Blir lite trött på dessa vaga socialdemokrater som inte verkar veta var de står. De verkar anfrätta av något, speciellt de yrkespolitiska.
   Läser deras bloggar som har mer korrespondans med allianssympatisörer än med vänstern. Läser deras visioner som i sig är bra men man får ändå gissa sig till vad de menar. Ofta anar jag ambitionen av att vilja förena jämlikhet med en individualism som är tämligen nyliberal.

Rent konkret: jag har debatterat med en "socialdemokrat" som har en blogg och hans värsta fiende var tveklöst Jonas Sjöstedt. Det framkom sedermera att han var "liberal" och var emot all form av reglering. Vad han egentligen själv ville framgick inte.
   Vad som är problemet internt i S vet jag inte heller, men har fått läsa att det är en toppstyrd ordning där makten sitter säkert. Ja, enligt missnöjda sossar alltså.

Är det så att unga socialdemokraterna mer influerade av nyliberalismen än av Per Albin Hanson ? Det verkar ju vara så fult att vilja något med politiken, att med politiska medel lägga grunden för en rättvisemodell. Vilket är konstigt när man ändå skapar det motsatta med politiska medel idag !

"Blombukett" (olja)

2012-01-15T17:07:00.000-08:00

Kan inte svara på kommentarer

2012-01-15T10:53:00.000-08:00

Jag kommer inte åt och kan inte svara på era kommentarer....jag vet inte varför. Nåt är fel men vad`? Nån som har en ide ?

Svar på inlägg i Södermalmsnytt

2012-01-15T05:35:00.000-08:00

I Södermalmsnytt läste jag en hätsk insändare som gav namn åt motståndarna till det Slussenbygge som nyss klubbades igenom i Stadshusset. Han skrädde inte orden; de som var emot eller hade invändningar bestod av "kulturflummare", "överklass-kommunister" och ett uppbåd av en Pöbel...
   Att konkreta ställningstaganden i stadsmiljön inte är politiska kan man därmed slå ur hågen. Vidare påstod han att protesterna Icke hade något " folkligt stöd" utan alltså enbart bestod av en pöbel av överklasskommunister. Som alla dessa hatiska inlägg så undertecknas de aldrig med namn, utan är bekvämt inslängda via SMS.
   Jag skrev ett svar:

"Världen är ju bra upp och ner när överklassen idag består av "kommunister". Den klasstermen tror jag inte Alliansen hade räknat med när de sänkte skatterna för de rika. Eller är det skillnad på "överklass" och "nyrik" som i "nymoderat" - a selfmade vinnarskalle som inte står ut med lite intellektuellt motstånd ? Antar att det är en sån brist på argumentation från moderathåll beträffande Slussenprojektet att Ni på Södermalmsnytt tar in vad som helst.
   Men låt gå; varför inte bestämma oss för att hädanefter säga JA till allt ! Och lägga alla förtroendefrågor åt sidan. Inga röstningar, ingen debatt - bara låta allt spurta på, vilket ju är den enda lösningen om man får tro det rådande. Att reflektera har man ju all tid i världen att göra sen, när allt är byggt. Men att just Slussenförslaget skulle vara ett folkligt förankrat projekt, det får SMS verefiera lite mer ingående."

Idag är det fritt fram att ta till alla schabloner från vänster Sverige och använda som slagträn. "Kulturflummare" känner jag igen sen 70-talet och kan anammas på vad som helst. Överklasskommunister var däremot något nytt.

David Bowie Looking for Water

2012-01-14T15:12:00.000-08:00

Pablo Picasso (by Bowie) video clip

2012-01-13T14:37:00.000-08:00

Frankie Goes To Hollywood - Welcome To The Pleasuredome (Original Full L...

2012-01-13T12:03:00.000-08:00

Ah, det ljuva 80-talet! För mig synonymt med -frihet. Fast å andra sidan var det ett helvete också. Men man minns de ljusa stunderna. Spänningen, euforin...ansvarslösheten. Baren på Bistro Boheme, i vimlet på Hamngatan, strosandet på Drottninggatan, glasskioskerna, utelivet i en leopardmönstrad T-shirt. Musiken som redan då var retro: New York dolls, Kid Creole, Iggy Pop och Billy Idol

angående förra inlägget

2012-01-13T10:34:00.000-08:00

Kom genast ihop mig med min dotter när jag nämde föregående inlägg. Hon tog genast upp kvinnans position och såg endast den. Den sexualisering och det skönhetsideal som kvinnan alltid ska leva upp till. Hon reagerade reflexmässigt. Men i slutändan kom vi överens om att vi tyckte samma sak, bara det att vi utgick från olika kön. Mannen är redan på samma väg som kvinnan. Om det är jämlikhet vet jag inte. Men det finns en föreställning om att män skulle ha det lättare än kvinnor som överviktiga. Jag håller inte med. Överviktiga män får aldrig huvudrollen annat än i komedier eller maffiahistorier. De är motpolen till den och sexige och humorbefriade huvudrollsinnehavaren.

hjältar och antihjältar - på vita duken

2012-01-11T04:03:00.000-08:00

Har nog sett den siste inpspirerande hjälten på ett tag. James Bond har ju förlorat sin humor och kvickhet till förmån för sina muskler och nu kommer den nya "Hamilton" med Persbrant i huvudrollen, där just hans kropp verkar ha en framträdande roll. Filmen är för övrigt regisserad av en kvinna som borde kunna lägga in en annan aspekt i det hela. Tycker man.

Förr i tiden var hjältarna småsupande och rökande gentlemen, spelade av Richard Burton, Peter O Tool och Rex Harrison. De engelska alltså.
   De amerikanska var mindre nyanserade: John Wayne, Gary Cooper och Clark Gable. Men efter det kom de som förändrade scenen - ett tag: James Dean, Montgomery Clift och Marlon Brando.
    De där tre trotsade de gängse normerna för män och sa det där som inte borde sägas eller avslöjas om en man. Säkert provocerande och lockande på sin tid. Och alla tre gränsade defenitivt till anti-hjältar.
   Därefter återkom schablonbilden med den hårdföre Clint Eastwood, den bildsköne Robert Redford och den äventryrlige Steve McQueen. Sen även machobimbon Burt Reynolds. Och de som verkligen fortfarande var bra skådespelare fick nöja sig med bi-roller eller bara spela svin...

Men det är givetvis inte skådisarna själva som utformar filmindustrin, förhållandet är det motsatta. Men på 70talet hände något annat: skådisar som Jack Nicholson, De Niro och Al Pacino omgjorde skådespelarens arbete från grunden. Visst, det hade redan pågått med "the method" ett tag, men på 70 talet utvecklades det in absurdum. Ett bra exempel på det är Dustin Hoffmans rolltolkning i Maratonmannen, där han inte sov på 2 nätter för att gå in i rollens utmattade tillstånd. Varpå Lawrence Olivier ställde den numera klassiska frågan: " Have you ever tried acting?"
   Dock kan jag bara utse en riktig rebell från den här tiden och det är Nicholson. Kanske för att han med sin person bar förkroppsligade 60 talets revolt, genom filmer som Easy Rider och Gökboet.
   Men tack vare De Niro gled ambitionerna hos skådespelarna in på en helt ny bana: den att bli "ett" med sin karaktär och därmed försvann det revolterande draget som tidigare filmstjärnor hade stått för.

Men tillbaks till hjälteroller och mansideal: jag tycker nog att en mer överraskande bild av mannen idag vore önskvärd. Men jag tror inte det är möjligt när denna dyrkan av det "fysiska" råder. Utseendet - eller framtoningen - har väl i och för sig alltid spelat en viktig roll, men nu tror jag nog man har spräckt brallorna med för mycket muskelmassa och gått in i väggen med för dyra bilar och för många krogbesök.

I Frankrike har man däremot lyckats hålla ställningarna mot Hollywood. (Britterna har ju tyvärr redan kapitulerat.) I Frankrike är man stolt över sin teaterhistoria och vårdar sina traditioner. Sneglandet på amerikansk underhållning finns ju även där men de riktigt bra skådisarna trivs lika bra - om inte bättre - på hemmaplan.

Och förlåt Stefan Sauk för att jag sagt "skådisar" istället för "skådespelare".

Vår egen lille Hemingway

2012-01-09T14:06:00.000-08:00

Att vara elak på Jan Guillos bekostnad är för enkelt och därför nästan ovärdigt. Det finns därför inget fyndigt att säga om storviltsjägaren till vars "skrivarrum" är beklätt med jakttrofeer längs väggarna - djurhuvuden från jordens alla hörn. Men vad man kan fråga sig är hur teve4 väljer att sända ett program om jakt i Afrika med denne skjutglade journalist som guide. Har jag missat något kanske ?
Här hemma stoltserar Jan med att han skjuter rådjur till middagen, flår dem och styckar dem och dricker sen ett riktigt dyrt glas rött till. Men i Afrika verkar det mest om att få döda ett djur. Det är ingenting han ens sticker under stol med.

Frågan jag ställer mig är: har de ett liknande problem med Gnuer i Afrika som vi har med våra Älgar ? Och är lejonet ett lika avskytt förföljt rovdjur som vår Varg ? Att skjuta ett lejon, eller en elefant, är ju mer än bara ett brott - det är en synd !
Ja, citatet är hämtat ur Mörkrets hjärta.

En bakelse mitt i rusningen

2012-01-09T11:28:00.000-08:00

Ser på Sverker Olofsson på ettan, hur han återigen tar sig an korståg mot de nya folksjukdomarna: sprit, socker och nåt mer... Hur alla ex. missbrukare berättar om hur oerhört skadligt det är med sötsaker...Och visst, äter man muffins varje dag framför datorn och chips till kvällen, då är man fel ute. Men tvärtemot som jag är, så vägrar jag bli nån asketisk renlevnadsmänniska. Jag vägrar avstå från det goda som kan ge min tråkiga vardag en liten guldkant.

Så, när jag följer vimlet ner i den tråkiga tunnelbanepassagen så ligger där ett konditori, med egna bakverk och bröd. Semlorna trycker sig i mängder på en plåt, Prinsesstårtorna lyser gröna i sin marschipan. För att göra måndagen en aning mer uthärdlig köper jag hem en prinsess. Kunde jag skulle jag sitta vid en servering o fika men de flesta fik har inte kvar de gamla bakverken, bara triviala muffins och de till storleken minimala kakorna.
   Jag föredrar grädde. Mycket grädde. Mycket kaffe och gärna en cigg efteråt.
   Jag tränar också, jag springar när jag kan och kör styrkegymnastik hemma. Jag kanske inte springer 4 kilometer fritt utan att stanna, men jag håller hjärtat i trim. Jag är inte vältränad men jag är heller inte överviktig.
   Jag tänker inte lägga ner mer träningsnarkomani i mitt liv som jag inte redan har gjort. Som tonåring tränade jag varje dag, sprang till och med före en fotbollsmatch och svalt mig själv så jag knappt kunde sova.

Jag fick nog av den halvt anorektiska livsstilen jag tvingades till i min ungdom. En syrra som ständigt gick o drog i hudvecken och sa: vad är det här då ! Kompisar som jämförde biceps. Jag skiter i sånt där nu. Mitt välbefinnande är min ensak och så länge det inte råder missbruk så tar jag mig något gott till kaffet när det passar. Livet är för kort för att vara trist !

Vänsterpartiet dök men planade ut

2012-01-07T09:54:00.000-08:00

Vänsterpartiet har fått en kompetent partiledare, med helhetssyn och insikt i tidens alla komponenter. Men många av vänsterpartiets medlemmar tror att allt går att lösa med "förbud."
   Tyvärr så vittnar vänsterns partikongress om just den saken.
   Efter att ha fått en exemplarisk partiledare med öppningar in i en modern tid, tog det bara 24 timmar innan medlemmarna röstade emot partiledningen.

Jag anser att vänsterpartiet driver frågor som socialdemokraterna lagt åt sidan för att istället jämka sig samman med moderaterna. Därför anser jag dem viktiga och därför har jag varit medlem.
   Och hade väl så tänkt fortsätta nu när Jonas Sjöstedt blivit partiledare. Men när man nu hör förslag om förbud så drar man öronen åt sig.
   Vänsterpartiets ledning är duktiga, de flesta av dem, men på gräsrotsnivå är det lite si och så, vilket ibland leder till en plakatpolitik som idag inte är möjlig.
   Nidbilden av en vänsterpartst som en flummig gammal blomma vädrar ny luft av nyheterna att döma. Men målsättningen - borttaget de fåniga metoder man vill tillämpa - är ändå motiverad. Besvikelsen blev lite överrumplande men jag håller tummarna för att Sjöstedt ska kunna styra upp partiet till en väl anpassad pil mot alliansen.

Tvärtemotmänniskor

2012-01-06T14:14:00.018-08:00

Har noterat att jag alltid fungerar tvärtemot ! Reagerar tvärtemot vad andra förväntar sig. Jag är en tvärtemot gubbe helt enkelt.
   När jag var liten ville jag på somrarna klä mig i långärmade tröjor, på vintern ville jag gå i bara T-shirt under jackan. När det var sommar längtade jag efter vintern, när det var vinter så........ja, ni förstår.
   Sålunda får alla som uttrycker sig med "Guuud vad hääärligt, oooooh !" inte mitt förbehållslösa bifall. Och dom som bara talar om hur mycket man är omtyckt får min djupaste misstro. Med all rätt.

Är det nån slags tävling i att utropa hur UNDERBART nånting är ? Det känns så. Jag har svårt för det, följaktligen blir jag en kontrast till det andra spektakulära, utåtagerade. Förväntas det något av mig blir det bara motsatsen.
   Däremot kan jag se natur där folk oftast bara går förbi. Jag kan insupa omgivningar länge och väl, där de flesta skulle ha tröttnat och börjat pilla på mobilen. Jag kan se det storslagna i det oansenliga. Vilket placerar mig ganska långt ifrån det " jävla fantastiska, supernajsa och underbaaara !" .

En vit bok del 1

2012-01-06T05:52:00.000-08:00

Har tagit hjärtat från kroken och stoppat ner den i fickan. Bland kvitton, nycklar och en väl använd näsduk. Aldrig mer ska jag hänga ut mig själv eller någon anhörig där i fönstret. Även om det frestar. Makterna vill och säger något annat.

Ibland tycks det mig som jag går från pol till pol inom en stjärnas omkrets, men var jag än vänder mig står Karma där och blockerar framfarten. Lockar in mig i gränder där jag sen rånas på alla mina tillgångar.

Vi kan alla välja men vad vi väljer är inte nödvändigtvis det vi vill. Tvånget kan leda oss rakt ner i avgrunden. Väl därnere kan vi bli varse avståndet till solen.

2012-01-03T17:16:00.000-08:00

Ny löparjacka. Nu ska det ut o springas !

Vad håller psykiatrin egentligen på med ?

2012-01-02T12:19:00.001-08:00

Är det möjligt att en människa i över ett decennium kan möta läkare efter läkare, personal efter personal och ändå falla igenom varje maska av ett vattentätt system som den svenska vården säger sig vilja vara ? Är det möjligt - trots upplysningar, journaler, bedömningar, utvärderingar etc ?
Ja, det är möjligt, men hur fan kan det få vara så?

Vad håller psykiatrin egentligen på med ?

Personalen inom öppenvården verkar ju inte behövas längre. Vem behöver förnedring så fort det är kris ? Det skulle gott duga med en telefonsvarare alt. en webbadress där formulär kan beställas mot beskrivning. Dessutom kan läkare själva utfärda medecin vilket är det enda handfasta de åstadkommer.

Tilläggas ska att det finns bra personal i verksamheter och på mottagningar. Men de är i sin rang oftast underordnade systemet.

Överbetalda journalister och kapitalism på p1

2011-12-31T10:48:00.000-08:00

Vill önska alla ett Gott Nytt år ! Och jag hoppas på förbättingar på flera nivåer. Tyvärr så slutar året med att man sitter i teve4 och skålar i Champagne över Anders Borg...........Överbetalda journalister med en verklighets uppfattning som börjar och slutar på Östermalm.
Senare på P1 - som jag stängde av - satt man och talade om "kvartalskapitalismen" och huruvida den måste förändras. "Vi måste", sa någon, " få en renässans för det mer långsiktiga ägandet...."

Med dom tonerna lät jag programmet klinga ut och likaså året. Hoppas på ett gott nytt gör man ju...och ja, jag låter det väl stanna vid det.

Anders F Rönnblom - en säregen fågel i "musikbranchen"

2011-12-30T10:57:00.000-08:00

Anders F Rönnblom är en säregen artist. Han har varit verksam i 6 eller 7 decennier (fick räkna på fingrarna) men ändå har han ingen framskjutande hållning inom den kommersiella "branchen", vilket väl ska ses som en ära och bedrift.
   Att han är så egen - envist trogen sitt eget uttryck - har antagligen gjort honom djupt älskad av hans fans men bortvald av media. Inga av hans låtar har ambitionen att "slå" som de flesta andra artister har med sina. Han konkurrerar inte med någon annan, han kör sitt eget race.
  Kanske hade han sin storhetstid på -70 och -80 talet (det var 1981 som jag upptäckte honom första gången) Efter det tog han ett break från musiken och ägnade sig åt datakonst (hoppas jag säger rätt) eller datarafik. Tror det var på slutet av 80 talet som han gick in på den vägen. Tidigt alltså, när det gäller datorbaserad konst.

Sen några år är han tillbaka igen med full kraft som musiker. Han har gett ut 3 studio-skivor på bara några år och ett live-album. Fast även under -90 talet gav han ut skivor som sorgligt nog klingade bort i allt skrammel från "nöjesindustrin."
   Lite irriterad över detta har jag upptäckt hans material från -90 talet och finner att det är starka låtar med som vanligt fantastiska texter. Som textörfattare är han på samma nivå som Plura och Lundell. Ibland bättre. Som samhällskritiker slår han båda av de nämnda herrarna.
   Rönnbloms samhällskritik är inte av det aggresiva slaget utan mer poetiskt. Som all bra lyrik så innehåller det bottnar som tål att citeras i vilken tid som helst. Förmodligen är det just detta som skivindustrin har svårt för: hans litterära hållning är helt enkelt inte "inne". På -70 talet gick det att vara säregen, det underblåstes till och med. Att inte passa in i några mallar var själva konceptet med "gör det själv kulturen", även kallad Progg.
   Till skillnad från vad många tror så var proggen inte enbart ett politiskt slagträ, det gjordes barnskivor, instrumentala plattor och fusioner mellan jazz och rock. Hanson och Carlson tex.
   Anders F Rönnblom har sina rötter där i den myllan. Han är inte formad av någon annan än sig själv och han kan omöjligt låta sig bli det med den starka konstnärliga integritet som han bestitter. Vad man ändå önskar är att han fick större genomslag i den mediala basunen. Om man stryker alla reklamkanaler borde det trots allt finnas utrymme för en fågel som Rönnblom i låt oss säga P2.

Som musiker svävar han obehindrat mellan country och rock med hjärtskärande stealguitars...En del av hans texter skulle kunna beskäras, om man ska vara ute efter ett tajtare koncept. Ibland önskar jag att han hade en partner som kunde styra upp honom lite. Texterna kan stramas ihop lite och göras mer effektiva.
   Men vissa sitter som en smäck. Och vissa countrybaserade låtar är så kompletta att man häpnar över att en svensk petat ihop dem. Som låten: " Mer än Amerika."

"Det är en lång historia som är svår att göras kort,
det handlar om två människor som gick vilse och drev bort,
på en godsvagn genom Kansas har de fattat ett beslut
och in i Coloroado har de hittat vägen ut...
De liftar med en lastbil och kommer några mil,
innan drömmarna saktat farten och slutligen bytt fil...!

Det är något sorgesamt men tröstefullt i Rönnbloms texter som löper som en röd tråd genom USAs vilda urmark till den svenska välfärdens asfaltsöken. Kanske kunde man förvänta sig ett mer tillspetsat politiskt ställningstagande i dagens läge, men å andra sidan har Rönnblom aldrig varit politisk i den bemärkelsen, vad jag vet.

Sjukt, Reinfeldt!

2011-12-29T11:41:00.000-08:00

Man ska vara frisk för att vara sjuk, sägs det. Och det stämmer. Att vara sjuk innebär att upprätthålla rutiner som man knappt klarar av. Saknar man dessutom förståelse från samhället blir det värre än tufft.
Utanförskapet är ju inte en geografisk plats där man sitter bortom allt annat, som alla verkar tro. Det är en funktionsnedsättning av något slag. För många med funktionsnedsättning har den sk. arbetslinjen slagit hårt. Det är många som faller mellan stolarna. Att då, som Reinfeldt gör, uppmana släktingar och föräldrar att komma till undsättning för en familjemedlem - det är verkligen sjukt.

Det är sorgligt att se hur Reinfeldt skändar det som fanns kvar av humanistisk hållning. Det går inte att bekosta allt bekosta allt genom stödgalor och ideell verksamhet, nej Fredrik, det går inte att uppmana föräldrar och släktingar att komma till undsättning för de gamla och sjuka. De 200 miljarder som moderaterna sammantaget blåser staten på per år skulle kunna gå direkt ut i välfärden istället. Skapa jobb och ge en omsorg som är grunden för ett modernt samhälle.

God nose- Bob Dylan lyrics

2011-12-29T08:40:00.000-08:00

A day in the tunnelbana

2011-12-28T11:24:00.000-08:00

Känner mig sårbar som ett löv där jag går i folkvimlet. Skör som en gammal kärring. Väntar på den där dagen då jag får tag på rätt snöre och vänder allt tillbaka till vad det ska varal. Tills dess kan jag bara leka att jag gör det. Leka med lidandet.

Jag vill så gärna....men folk ser så sura ut - eller är det bara jag ?

Det är nog både och. ..

Jag är en ovanligt artig människa och omtänksam, trots allt, jag anstränger mig för att upprätt hålla ett gott beteende och jag bekymrar mig om andra. Idag gav jag 12 spänn till en psykiskt sjuk alkoholist i tunnelbanan. Kanske inte var så bra men jag stod inte ut med att se honom lottlös.
Tidigare hade jag sett Adam Tensta stå och hänga i en av ingångarna till tunnelbanan med en kompis. Den råa stämningen fick plötsligt en mening. Är det såhär han hämtar inspiration, tänkte jag, bland allt trasigt i och utanför tunnelbanan.

Själv känner jag mig blåslagen efter en dag ute i närområdet. Vinden: kall och grå. Folket: gråa och kalla. Försöker hitta tillbaks till mitt mod och min vilja, men den viker.

Lite tyckande om skådisar

2011-12-27T09:55:00.000-08:00

Såg en liten stund på Molieres "Den girige" med Johan Rabeus i huvudrollen. Men fann den ganska energilös och platt. Jag gillar annars Johan Rabeus som sticker ut lite i den annars så förbannat tråkiga " skådespelar -floran." Efter att Ernst-Hugo, Maggan Krook och Per Oscarsson försvunnit har vi inga högintressanta skådespelare kvar.

Konsten ska vara större än livet - det är inget fel i det ! Men det verkar idag som om allt följer samma monotona spår. Den enda som ännu bryter detta - eller har ambitionen - är Thorsten Flinck. Hade han inte förlorat sig i drogmissbruk så hade han kunnat bli hur bra som helst.
   Mikael Nykvist är ett exempel på en skådis som rabblande försöker ge innehåll åt texten. Han var bra i Personkrets: 3 - av Lars Noren - men sen gick det utför. Känns lite som de bildade skola där. Låt gå att Hollywood vill ha honom och andra som "levererar" sina repliker, men som skådespelare är de helt ointressanta.

Idag levererar man texter på löpande band. Det blir tjatigt. Film o teve har gjort det möjligt. I synnerhet långa serier; polisserier. Ofta gör man det utan att hinna eller bry sig om karaktären i någon vidare mening.

Vem har efter Börje Ahlstedts Matiss i Ronja Rövardotter gett en neurotisk touche åt en barnfilmskaraktär ?

3 nyårslöften

2011-12-24T15:31:00.000-08:00

Min vana trogen att gå händelserna i förväg, så har jag redan kommit in på nyårslöften.....I år är de satta med bestämdhet.

Uno: göra mig av med energitjuvar !

(Låter bryskt men är ett måste. Hela detta år har gått åt att blidka energitjuvar. Den stora läxan har varit att jag har rätt att sätta ner foten och bestämma över mitt eget liv !)

Dos: sätta min hälsa främst !

(Sluta kasta mig huvudstupa in i saker som jag redan på förhand vet är destruktiva. Dit hör allt möjligt, från att umgås med rätt personer till att avstå vissa ämnen som kommer till diskusion.)

Tres: Försöka se det jag har istället för det jag inte har !

(Sluta deppa, hänga läpp - vägra gå in i den där offerrollen ! Så fort jag känner att energin dras åt ett negativt håll ska jag tvärsluta.)

Får väl hoppas på det bästa ...

Jultal

2011-12-23T20:20:00.000-08:00

Såg på Nyhetsbyrån på teve (bra program för övrigt) där man spådde moderaternas framgång och framtid. Man trodde inte att deras framgång var en parantes, inte med de skyhöga opinionsmätningar som partiet har. Man granskade också socialdemokraternas svagheter, vilka tillsammans med moderaternas siffror skapade en avgrund att blicka ner i.

Som jag själv listat ut så kan majoriteten idag räkna sig till medelklassen. Det finns förvisso två klasser till men medelklassen är den som tagit det största språnget med hjälp av jobbskatteavdrag på bekostnad av underklassen.
   Klasserna är inte upphävda som alla tror, de har bara bytt namn och genre. Det är ett två trejdedelssamhälle där undeklassen består av människor som inte har lyckats pga. sjukdom och annat psykosocialt handikapp. Det är människor som man vill sortera undan, som inte får finnas. Istället tvingar man in människor i en och samma mall. FAS 3.

Idag ska unga i tonåren redan veta vad de vill; vilket för en känslig ungdom kan upplevas som "vad normerna vill att jag vill." Och så kan det vara.
   På privatskolor talar eleverna om att "lära sig tänka fritt". Men det stämmer inte. Kanske har de möjligheten att resonera fritt. Men friheten ligger inom ramen för de satta normerna. Det är också lättare att vissla på vägen till skolan när frukosten blivit serverad och när skafferiet alltid är proppfullt, än att häva sig upp ur en nedåtgående spiral med trasiga föräldrar i ett låginkomstområde. Är man otrygg i sig själv och inför omgivningen får frihet en annan innebörd.

För mig handlar frihet om självförtroende i relation till andra människor. Frihet att få säga ifrån, frihet att ha rätt till en livsåskådning.

Jag ogillar mallar, hur de än manifisteras. För vad är normalt och inte ? Jag önskar verkligen att debatten höjde sig en aning till en mer djupgående nivå (aha, en paradox!) Sen önskar jag att man verkligen visar sambanden mellan skatteavdragen för de rika och människors utsatthet i en krass verklighet av vinstintressen.

Potatisen, en ärkeknöl

2011-12-23T11:03:00.000-08:00

Den hyllade potatisen till trots - den har blivit min fiende. Den är en ärkeknöl kan man säga. 20 minuter - my ass; det tar 30 minuter att koka den, sen tar det ytterligare 10 minuter för den att svalna. Därefter faller den sönder när man skalar den. KUL MAT !

Nyliberalism enligt Lexicon

2011-12-22T06:05:00.000-08:00

Slog upp ordet "nyliberalism" i Bonniers lexicon och hittade detta:

"Nyliberalism; en ekonomisk-politisk rikting som vill reducera den offentliga sektorn till ett minimum och ge marknadskrafterna fritt spelrum inom alla områden. Riktningen har fått politisk betydelse i Storbritannien och USA på 1980 talet och i Sverige på 1990 talet. Ledande "ideolog" är Milton Friedman."

Lexiconet är från -97.

Duvorna

2011-12-20T18:03:00.001-08:00

Duvorna har flytt staden, åtminstonde
gatan där jag bor. Inga smulor ligger kvar
och skräpar, tonfallen är dämpade,
mörkret är en oinbjuden gäst. Snön
från i fjol ligger kvar på axelklaffarna.
Det var då isen frös en halvmeter djup,
inga leder gick genom staden. Man
matade änderna under bron till
Reimersholme. Jag var nyinflyttad och
fann mig förstelnad på en strandpromenad
utefter Riddarfjärden.

DN sätter normen för en mänskligare värld

2011-12-20T10:40:00.000-08:00

Lagom till Jul läser jag DNs analys av hur ett medmänskligt samhälle bör utformas. Eller snarare; icke-utformas. Eftersom det är själva knutpunkten i deras resonemang. Den gamla harangen om att " Vi har ett system som gör allt åt oss, därför behöver vi inte bry oss...." återvinns nu ivrigt. Den liberala förklaringen till allt, i det här fallet till kylan i samhället. Bristen på omsorg och empati.

....Något som ett samhälle i sönderfall oåterkalleligen drabbas av. Men ingen reflektion finns kring detta. Det är trygghetssystemets eget fel att folk sluter sig och blir osolidariska. Att få folk att bry sig kan endast ske genom att avreglera systemet och lägga frågan på den enskildes bord. Precis som med pensionssparandet, egenavgifter och måstet att se till sitt eget främst.
Solidaritetshandlingen, enligt DN, ligger i att frigöra människor från det av människor införda systemet. Annars kan vi inte engagera oss. Ty om det inte ligger på vårat bord att dagligen se offren för nedskärningarna, så kan vi inte känna någon som helst medkänsla med andra.....

Väldigt märkligt tankesätt. Vad ska vi då ha politiken till om inte för att forma och skapa en gemensam plattform. En norm för vad en medborgare är värd. Ska vi lägga sånt på entreprenad också, till förmån för människors godtycklighet och brist på inflytande ?

God Jul och allt det där

2011-12-18T16:21:00.000-08:00

Julen väcker många känslor, den dominerande är "motstånd." Och då inte i politisk mening....Snarare motstånd mot påtvingad gemenskap. Ja, låter lyxigt. Men det är faktiskt den enda gången på året jag är efterfrågad, vilket får mig att känna mig aningen bitter. Sen orkar jag inte hänga med i rushen, orkar inte handla julklappar till alla, skicka kort och vara glad. Får alltid en dipp den här tiden på året. En jul-dipp; dipp i grytan.
Alla vill vi väl bli omtyckta och önskade, men helst hela tiden på året anser jag !

Som sagt, vet inte om det är mig det är fel på (jo det är det) men gemenskap - den fysiska - har jag alltid haft svårt för. Föredrar den andliga, spirituella - platonska. Men jag har försökt, det ska gudarna veta. Men i år är det stopp ! Vill ha lugn och ro. Fast känner jag mig rätt så kommer det inte bli så iaf.

Saknar min barndoms jular. Allt var så vitt och doftade så gott. Granen, mammas mat, pappa som knäckte nötter....Jag har inte lyckats bära upp den fina traditionen. Kan inte fylla julen med samma innehåll som jag fick själv.

Önskar mig tillbaka på många sätt. Men åren går så fort. Tänkte säga nåt negativt nu men har lärt mig att det inte lönar sig. Bäst att knipa käft och önska alla En God Jul istället ! Och jag menar det uppriktigt !

Tack alla som läst min blogg det här året !

Den nya Vigilante-kulturen

2011-12-15T11:58:00.000-08:00

Det har växt fram en ny kultur i Sverige; en Vigilante-kultur. Medborgarna ska själva spana, ange och tipsa polisen närhelst ett brott tycks föreligga. Om det är en konsekvens av att resurser inte tillförs Polismyndigheten låter jag vara osagt. Det kan lika väl ingå i ett större koncept, det som redan finns i USA, där bostadsområden har egna säkerhetsvakter, alarmsystem och vapen.

Att privatiseringarna - kommuner som sönderdelas av privata aktörer - har ett finger med i spelet är jag övertygad om. Att brottsligheten - som inte sägs ha ökat men jag vete fan - beror på en större segregering, social nedrustning, finner jag också som sannolikt. Men inga direkta kopplingar görs i ett helhetsperspektiv av våra "experter", men SVT låter i alla fall hälsa att de upplåter en ny sajt där man kan anmäla brott.

Visst ska samhället vara tryggt och brott beivras/motverkas. Men om det har blivit så pass mycket sämre med den saken - varför söker man inte efter orsaken ? Förebyggande åtgärder var längesen man hörde nåt om. Och bör inte polisen istället - och fångvården - få mera resurser ?
Ska vi in i ett samhälle där vi misstänker, anger och själva leker polis när statsmakten sviker ? Hur rättssäkert är det ?
Låter som en osäker utveckling tycker jag. Jag kan gräva efter ledtrådar till det här men jag orkar inte. Kan bara konstatera att det finns en fascination i det här landet för brott. "Veckans brott" ses nog av en trogen skara. Intresset är väl lite av detsamma som att se en skräckfilm - man förfasas och fascineras på samma gång. Det är spännande.

Men det är ingen jävla lek. Programledaren döljer ju illa vad hon egentligen tycker. Det sjukaste inslaget var när de demonsterade en giljotin. Varken GW Person eller hon själv yppade något dåligt om dödsstraff, utan gladdes av den finurliga manicken som giljotinen var. Sista dödsstraffet, som skedde 700 meter från där jag bor, redogjordes som rena "lugna gatan". Inget att tala om. Allt gick fint till, fången var samlad.

Jag kan bli skärrad när jag ser såna som GW Person som vurmar så för sina "piketpoliser" och gör sig själv till talesman för hur länge en person ska sitta inne eller inte. Han har en maktposition (eller hade) som han njuter av. Fascinationen över rättssystemet i tunga mål och om straffsamhället för övrigt, är något som ligger i tiden.

Julklapp till Fredrik

2011-12-15T08:33:00.000-08:00

Skulle vilja ge Fredrik Reinfeldt en tejprulle i julklapp. Den kan han behöva för att hålla ihop allt han plockat isär.

Queen- The Millionaire Waltz

2011-12-15T06:55:00.000-08:00

If i survive..

2011-12-15T06:50:00.001-08:00

If I survive this shit Ill be a millionaire in heart and soul ..!

Vad man ger får man tillbaka

2011-12-15T04:34:00.000-08:00

Sanningen om att " Vad man ger får man tillbaka" känns något inaktuellt idag. Något som är ur tiden.

Det är mycket ord idag men den krassa realiteten är att sjuka och pensionärer betalar mer skatt än andra, men får minst tillbaks. Det lönar sig inte att ge längre. Och sånt smittar av sig.

Tesen om att "Egennyttan bidrar till samhället mer än något annat" känns ganska förmäten. Centerfolket rabblar sånt där. De har blivit dogmatiska. Vet inte vad de kallar sig längre - liberaler är ju folkpartiets inpinkade beteckning. Konservativ-anarkister kanske ?

Låg nivå på opinionsmätningar

2011-12-14T10:22:00.000-08:00

"Reinfeldt gör succe i "Hellenius Hörna", "Juholt floppar hos "Skavlan". Är det på den nivån som opinioner ska bildas ? Den mediekåta cirkusen med uppköpta pr konsulter, mediabolag och styrelser, gör mig djupt missmodig. Dagstidningarnas inte så opartiska drev underlättar inte matchen. Ideologin får stå tillbaka för "mysfaktorn" och "charm".

Är det så charmigt att skapa fattigdom för sakens skull ? Är det mysigt att göra livet för sjuka till ett helvete ? Är det trevligt att nedmontera allt vi byggt upp; att ställa klasser mot varandra, skapa en skola som går att köpas för pengar, tillintetgöra ett demokratiskt fungerande samhälle där alla har lika värde ? Att saluföra socialtjänst, psykiatri, skola och åldringsvård, att lägga ut ambulansen på entreprenad. Är alla skattesänkningar verkligen värda det , eller är vi värda mer ?

The Beatles - "Rock and Roll Music"

2011-12-13T03:39:00.000-08:00

Opera - nyborgerlighetens förnäma charm

2011-12-12T14:27:00.000-08:00

Slänger in en funderare kring operamusikens renässans, med den nästan extrema status den har återfått. P2 och SVT spottar ur sig operamusik, intevjuer med operasångare, reportage från Italien, La Scala. Samt dessa serier där körledare ska lära unga deth metal fans att sjunga sakralt.

Är det inte My Fair lady om och om igen....?

Och är det inte ett tecken på den nya borgerlighetens framfart ? Inget ont om opera, men hadlar inte det här om något annat ? Är det inte själva företeelsen som lockar nyborgerligheten, snarare än kulturformen ?Möjligheten till salongsmässig kutym, det vackra livet - von oben perspektivet, det elitistiska idealen. Varför gör annars en sån som Wagner så storstilad comeback såhär hundra år senare...

Säg som det är; det är snobbism det handlar om. Igen. Nyborgerligheten som alltid vill briljera med en överkurs av allt. De går från att vara musikälskare till att bli avancerade lyssnare. Det är ett tecken på högstående kultur om man hör tenoren svaja på den högsta tonen i den sista arian. Då har man rätt att bli besviken och kanske bua.

Förut var det golf. När golfen blev en "idrott" helt plötsligt var det golf i varenda sportsändning. Om rika golfare. Emigrerade. Skatteplanerande. Nu är det opera istället och klassisk musik - vett och etikett: en nobelfest som aldrig tar slut.

Boardwalk empire - om 1920-talet

2011-12-11T13:50:00.000-08:00

Boardwalk empire är säkert en bra serie, en riktigt bra dessutom, men jag kan inte ta till mig den. Det beror som sagt inte på att den är dålig utan för att 1920-talet helt saknar attraktionskraft på mig. Decenniet säger mig ingenting.

Det förefaller rått, brutalt och trasigt. Massor av gangsters och korruption. Rasismen är utbredd; de svarta hängs i varje träd. Men samtidigt festas det ! Champagnen flödar liksom kokainet, maffian äger krogar och musikklubbar och börjar ta över hela showbiz. Efter att Chaplin hade gestaltat en trasproletär återvände han säkert till en kändisfest och drog en lina. Hela decenniet känns så ruttet att man riktigt kan höra nazismen stampa runt knuten.
   Det är Charlestone och klackarna i taket, balanserandet på en skyskrapa; det är de stora gesternas decennium. Effektsökeriet - att slå hela världen med häpnad !

Det är också då konsumtionssamhället tar fart och kapitalismen vässas. De stora magnaterna intar sina positioner, ridån går ner för småhandlarna. Några år senare vallfärdar halva USA runt i landsbygden efter jobb.
   Decenniet präglas av en obarmhärtighet; det är stärkta kragar, cigarrer men också en framtidstro byggd på tekniken, det sker en övergång från människa till maskin. Något som Chaplin skildrar i Moderna tider.

Jag vet inte, men på något sätt påminner -20 talet om vår tid.

Slutet på början - en ihoptejpad historia

2011-12-10T15:06:00.000-08:00

Sista kapitlet i en bok, som skrevs för och om mig i slutet av nästa decennium, heter: "Vem bär skulden ? "

Ett annat föreslaget namn är: " Var, varför och hur ? " Men förläggaren har ännu inte bestämt sig. Och slutet väntas som sagt på att bli skrivet. Bokens namn är det ingen som längre kommer ihåg.

En kort resume av handlingen i stora drag är väl att när det begav sig så flödade livslusten, andarna flög ur buteljerna, men ett stoppur i fickan hade redan börjat gå. Handlingen klev på tunnelbanan en Lördag och klev ur sängen en Söndag. Lämnade allt bakom sig och såg sig aldrig om.

Ertappad med en flaska vin (ett sekel senare) och en ryggsäck med drömmar gick han sitt öde tillmötes. En tegelvägg sänktes över honom medan vinden fångade upp ett par rader på en servett och band ihop dem till ett serpentin som sedan sänktes ner i ett glas flädersaft i en berså på den svenska landsbygden. Brevet blev besvarat och ingenting blev sig likt.

Huvudpersonen, vars namn är utelämnat, led av en förskräcklig höjdfobi, ovetandes om den fallhöjd han gick och bar på. Han var grundlös i sina påståenden och saknade all respekt för värdfolket. Ingen interiör i världen ville ha honom eftersom han alltid stal dricks och drack upp slattarna på restaurangvagnen. Han var en odåga som alltid led förbehållslöst.

Det gör ont

2011-12-09T12:17:00.000-08:00

Det gör ont att stick ut näbben genom dörren. Att klä av sig all spindelväv man samlat på sig genom åren. Det gör ont att ta det där samtalet - fast ingen har ringt - och gå utanför sin roll.

Det frestar på, att trots allt våga, hur det än kommer gå. Nådastöten som kommer genom luften - den har man sett förut. Förnedringen blandat med självförakt - det fräter !

Det känns, att bryta ny mark. Att gå ur sin egen mask och sätta sig bland andras. Att ta det där steget åt det håll som bara tanken går åt. Gång på gång.

Hur man än gör så gör det ont.

Läge

2011-12-08T13:26:00.000-08:00

Jag är i ett läge där jag måste lägga allt till mina
tillgångar. Även mina förluster.

SVT, SR och UR blir medlemmar i Svenskt Näringsliv - Läs mer - Nyhetsarkiv - sjf.se

2011-12-06T04:03:00.000-08:00

En artikel angående Svts anslutning till Svenskt Näringsliv.

SVT, SR och UR blir medlemmar i Svenskt Näringsliv - Läs mer - Nyhetsarkiv - sjf.se

Lek med ide´, teve och nya glasögon

2011-12-04T13:34:00.000-08:00

Lekte med ide´n om att bli skribent. Skrev därför till ett sånt där företag som förmedlar skribenter åt uppdragsgivare - en skribentpool kan man kanske säga. Fick inget svar, men det var ju väntat. Annars tycker jag att jag skriver bättre än många krönikörer i den lokala pressen, att jag har mer att säga än Jan Guillo och har bättre åsikter än Adaktuson ;)

Förresten läste jag idag att SVT, UR och SR nu är medlemmar i Svenskt Näringsliv !
   Det förklarar ju saken !
   Den totala urvattningen av public service och de oförblommerade allians-sympatierna som nyhetsreportrar har, rimmar illa med demokrati. Så jag följer samhällsprogrammen ytterst motvilligt. Ser med förakt på de flesta. Hatar Debatt tex. men jag ser med ömhet på de sista av den gamla tidens teveprofiler på Sportnytt.
   Teve 4 ska vi inte tala om.
   Jag mår illa av det lismande stomatol-leendet på Fotbollskväll. Och den andre som anser att en dribbling är lika värdefull som en Picasso....
   Pengar som pengar antar jag att han tänker.

Nåja. Ska tänka på nåt roligt istället.(..............................) Jo, har skaffat nya glasögon - gröna ! Tänkte att med de piffa upp vintermörkret en aning. Ja, jag shoppar medvetet som självmedecinering. När jag har råd. Nåt måste man unna sig. Försöker inte trilla ner i chokladfällan i år. Självbehärskning står på schemat.

Och snart kommer ett par nya byxor med posten...

God Jul

Spretande dokumentärer om Sovjetunionens fall

2011-12-01T13:33:00.000-08:00

Har sett ett gäng intressanta inslag om Ryssland. Bland annat de program som handlat om tiden för Sovjets fall och om Jeltsins övertagande. Faktum är att de spretar åt olika håll
   I ett program( Sovjets sista dagar..tror jag det hette) framgick det tydligt att Gorbatjov vart förd bakom ljuset av ett gäng kuppmakare, vilket i sin tur ledde fram till att Jeltsin kunde ta över och gripa in som en slags hjälte. Man pekade på att showen var iscensatt och att väst var måna om att just Jeltsin skulle bära facklan. Man menade att man föredrog Jeltsins auktoritära hållning framför Gorbatjovs mer social-demokratiska. Något som jag själv tycker var uppenbart.

Men i en senare dokumentär betonade man att Gorbatjov var en "kommunistledare" och var själva anledningen till kuppen och kravallerna. Det var hans fel att det inte fanns pengar, mat och jobb. Och att han i hemlighet ville återinföra Sovjetstaten. Att han ivrigt sökte lån från väst nämndes inte.
   Igår visades socialreportaget om hur det blev efter -90 talets upplopp. Ett par och deras vänner levde på olika sätt.
   Även där gick meningarna isär, om hur det var och hur det blev. De som protesterade under -80 och -90 talen var besvikna över hur deras ideal helt hade fövanskats. Man hade ersatt den gamla kommuniststaten med rå kapitalism. Vilket ju alla vet vid det här laget.
   Ingen verkar ju direkt nöjd heller med Putin och hans efterträdare i "Ett enat Ryssland", som ju inte tillåter vare sig pressfrihet eller demokratiskt tillskurna val. Vilket är anmärkningsvärt.

Därför rycker jag till när jag hör att Kommunisterna är på frammarsch igen ! Något som inte heller är direkt oväntat.
   Vilka är vi som sitter här i väst och tror oss veta hur allt är ?
   Det avgörande är återigen de sociala orättvisorna, bristen på demokrati och framför allt en fungerande stat. Förkortat kan man kanske uttrycka det: mat på bordet.
   Vi i väst kan nog inte förstå hur det är. Men tyvärr ser inte utvecklingen bättre ut i resten av europa. Den kapitalistiska reformismen har inte bidragit till ett tryggare och mer jämlikt samhälle. Istället upprättas finansiella barriärer och ekonomiska järnridåer. Makten blir alltmer centraliserad.
   Om kommunismen är en kraft att räkna med igen så förstår jag att herrarna är oroliga.

Frank Zappa - Aproximate + Cosmik Debris - Live 1974

2011-11-30T07:56:00.000-08:00

Carema

2011-11-30T04:02:00.000-08:00

Carema ( som Ingvar Kamprad äger ) har nu tagit över psykiatrin i Järfälla, där Filippa Reinfeldt sitter som ansvarig. Ordet "liv-egen" har fått en ny innebörd. Tack familjen Reinfeldt och alla er som röstat på dem i två val, varav ett väldigt ödesdigert.

Unbelieveble- Bob Dylan lyrics

2011-11-28T15:16:00.000-08:00

Läste i DN (hör till ovanligheterna) och blev genast påmind varför jag aldrig läser tidningen; en amerikansk idehistoriker/forskare (vad annars) hör kommit på att vi människor blir mer och mer fredliga och besitter just nu en högre grad av medkänsla än någonsin tidigare
Its unbelievable !

Staden III

2011-11-27T13:40:00.000-08:00

Sonderar terrängen, kartan över de livlöst guppande
båtarna, träden, övergångsställena, de snörpta
munnarna längs den dödande gatan. Trafikljusens
evighetsväntan, de tickande bomberna, trådlösa
kommunikationer; stegen som går åt olika håll,
paranoian. Maskineriet som nöter på, som mal
och mal sönder för att ge plats åt sitt eget bygge.

Staden.

Åkessons "hårda" angrepp

2011-11-26T13:26:00.000-08:00

Jag är inte Sverigedemokrat, men jag vet när ett angrepp är hårt eller inte. Således var inte Jimmy Åkessons "angrepp" på Reinfeldt särskilt "hårt", vilket Rapport verkligen försökte understryka att det var.

Undrar om de använder samma måttstock när det gäller "skatte-chocker"....

Reinfeldt: "Ingen kommer att få det sämre med vår politik..."

2011-11-26T07:36:00.000-08:00

Löd orden 2006, då Reinfeldt ljög sig rakt in i svenska hjärtan. Välfärden skulle bli orörd, lät det. Idag vet vi att allt var en lögn. En utdragen sådan också. För under andra mandatperioden - dvs. nu - så väljer man att privatisera psykiatrin...

Kan man hitta någon mer lämplig sektor att privatisera ? En vård där människor verkligen behöver känna tillit och trygghet för att kunna bli bättre. Personer som är känsliga för minsta nyck och som inte har någon röst i samhället överhuvudtaget ! (Pensionärerna har en arme´ i jämförelse. )

Där väljer man att privatisera. Kanske för att många inom just psykiatrin ligger inom ramen för utförsäkringar. Att då förena nytta med nöje vore ju kalas ! Cynikerna klappar nog händerna, men seriösa vårdare och patienter ser nog en skymning sänka sig över ännu en horisont.

Värst av allt är lögnerna som moderaterna så utan protester kan leverera. Det verkar underförstått att det är okey för dom att ljuga, eftersom folket redan har bestämt sig - skattesänkningar går före allt annat, även skola, vård och omsorg. Sjukdom drabbar ju bara dumma och de som är lata. Nä, jag hittar inte på; det är precis så tongångarna gick förra valet.

Efter den ena reformen på den andra, efter kalhyggen till nedskärningar så ser politikerna ingen annan utväg än att privatisera. Bara i västerort (Stockholm) är området för öppenpsykiatrin större än Kungsholmen och Södermalm tillsammans. Och vad gör man ? Man man samordnar området till en (!) mottagning i Liljeholmen. Samtidigt skär man ner på läkare.

En patient från Skärholmen som är i akuttillstånd och lider av svår panikångest etc. ska alltså ta tunnelbanan. Ett i stort sätt oöverstigligt projekt. Kanske är det som man befarar: att det är en medveten strategi för att få ner sjukantalet tillsammans med kostnaderna...

Högerns framgångar ingen slump

2011-11-24T14:18:00.000-08:00

Eftersom högern dominerar nu och har framgångar överallt, även om det trotsar allt sunt förnuft, tillåter jag mig att sia lite om framtiden. Jag tror inte det är någon slump att moderaterna hänger kvar, trots deras brist på visioner. Inte heller är det en slump att det i övriga europa - och i världen - just nu pågår ett konservativt driv som har blivit ett nytt axiom att förhålla sig till. För i samma veva kraschar allt !

Det är ingen slump att den ekonomiska kraschen inträffar under globala högervindar. Inte heller någon slump att välfärdssystem rustas ner av högerregeringar. Inte någon slump att ett högerprojekt som EU endast tillåter ekonomier som bygger på klassisk kapitalism. Nej, det är ingen slump att just dessa herrar kommer att köra allt i botten. Det är heller ingen slump att människor inte ser detta. Misströstan och rädsla, vanmakt och hårdare krav, manar slutligen individen till ett ställningstagande. Media målar ju också upp bilderna som de ska se; formulerar åt dem vad de ska tänka. Det är ingen slump att det händer just idag, att alltsammans följs åt.

Lite längre fram kan jag dock ana, att efter katastroferna som står på lut - som kommer att skölja över oss med allt större intensitet - så kommer en ny vilja att omforma världen och samhället. Man kommer återgå till värderingar som är mänskliga, bygga utifrån mänskliga behov. Vänstern ( om det blir S eller V vet jag inte) samt De Gröna kommer att ta över runt början på nästa decennium. Då kommer man börja återställa allt som havererat och som högern fullständigt mosat. Det är min tro och min vision. Men som det ser ut nu kan man inte hoppas på ett mirakelryck av Juholt. Inte heller hans efterträdare lär ha en chans. Det som kommer att förändra är människornas egen övertygelse och vilja. Som det alltid är i en demokrati.

Enkel regel för vänskap.

2011-11-24T11:03:00.000-08:00

Ett bra sätt att mäta vänskap på är huruvida någon blir glad åt det som har en positiv inverkan på ditt liv. Som kanske inte delar men åtminstonde fattar glädjen. Som inte nödvändigtvis behöver bestå av framgång.

Eller surnar de till, blir avundsjuka och hakar upp sig....

Då är det dags att omvärdera vänskapen !

Socialdemokraterna har blivit Askungen

2011-11-23T13:46:00.000-08:00

Hur det än står till med Juholt och hans affärer så får man erkänna att det är skickligt arrangerat alltihop, av liberala medier och nyhetskanaler. Att så skickligt spela på folkets strängar så att det leder till en kris inom sossarna är en imponerande prestation. Och det kan bara ske genom en sammanhållande journalistkår (åt höger) och genom åratals av synkronisering. Att nätet sedan släpper igenom nästan allt vad borgerliga politiker gör sig skyldiga till är även det anmärkningsvärt.
   Att personer i flotta Danderydvillor anlitar svart städhjälp ser man inte som något komprometterande. Inte heller om man som utrikesminister ( politiker på högsta nivå) gör skumraskaffärer i ett U-land så höjer man på ögonbrynen. Nämnvärt.
   Allting går an så länge man inte är sosse.

Socialdemokraterna har blivit politikens Askunge. En som man kan slänga skorna på, skrika åt. En som får gå ut med soporna, tvätta, diska och inte minst - värma sängen. Golven är skurade, fönstren putsade, kläderna ligger fint ihopvikta på en stol - men det finns ändå något att anmärka på ! Lite damm under sängen ....? Spindelnät i taken....? Ett lik i garderoben - hmmm...

Det är helt sjukt hur ett parti får ta så oproportionerligt mycket skit. Det är som mobbing; varför går du här, varför sitter du här, är du inte lite fet / för mager - fult hår, fula kläder (inte inne), ful uppsyn - en mustache !

Något måste vara fel. Det kan inte stämma att en person har så mycket skuld till något som de flesta andra på samma nivå håller på med. I synnerhet när en annan ledare är så skuldbefriad så man tror han är gjord av "tvål". Trots försämringar i sjukvård och offentlig sektor vidmakthåller han folks förtroende......(?)
   Det är samma typ av person som står bredvid och tittar på när någon blir mobbad. En som lär sig hur mobben fungerar och sedan börjar styra händelseutvecklingen; hetsar till det ena än det än det andra, trygg i förvissningen om att den mobbade ändå får skulden. Smilande låtsas han emellanåt ha empati med den utsatte men enbart för att vinna föräldrarnas/chefernas sympatier. En lismare !

Det är ifrån honom alla ögon vänds när man iscensätter en " katastrof" vid sidsan av, som inom socialdemokratin. Man vet var man ska trycka och man vet hur långt folk är beredda att gå. Ett väl utfört mediaarbete som vanligt får man väl säga.

Om Juholt inte är skyldig ?

Klart han är. På de punkter han har friats från. Moraliskt är han mindre skyldig än de som aldrig behövt söka bidrag för ett boende, som haft gångavstånd hela vägen till makten.

Jag har ingenting att be om ursäkt för

2011-11-23T04:14:00.000-08:00

I motsats till vad jag har lärt mig så har jag inget att be om ursäkt för...
Jag har bett om ursäkt för att jag bett om ursäkt.
Somliga ser inte bakom beteenden.
Frågan är varför man lyssnar mer till de kritiska rösterna
än till fågeln i sitt bröst ? Det är djupt tragiskt.

När ska pendeln svänga ?

2011-11-21T08:43:00.000-08:00

Var ska en människa med mycket ilska ta vägen idag....finns det några ventiler ? Och vad händer med en människa som aldrig får bekräftelse, aldrig uppnår en dialog utan ständigt blir nonchalerad ?
För mig känns det som passagerna har smalnat. Människor kurar ihop sig kring sitt eget och kapslar in sig. Det är en auktoritär vind som blåser ( vem som håller i trådarna kan ni ju gissa ) Ett paradigmskifte av den här arten - både politisk och psykologisk - sätter givetvis sina spår.

Det är tungt, tycker jag. När ska pendeln svänga ?

Amerikaner i Sverige - rörande och klockrent

2011-11-20T12:03:00.000-08:00

Jag blir gripen och rörd av de amerikaner som medverkar i " Allt för Sverige", där de söker sina rötter. Både för att de är så spontana (som amerikaner ofta är) och för att de öppet visar sina känslor. Något som vi inte är vana vid härhemma.
Det kan vara nyttigt att höra från utifrånkommande, nyfikna som vill ta reda på hur Sverige egentligen är. Det finns många bilder utomlands om hur det är. Det som mest berörde mig idag var en av deltagarnas kommentarer när de besökte ett Romskt kulturcenter och fick veta att det ännu finns diskriminering i det här landet. Han får också veta att det som utmärker svenskar är att vara reserverade.
"Jag är besviken", säger han. "Svenskarna skulle verkligen kunna lära sig något om spontanitet av Romerna".

Fan, vad klockrent ! Synd att vi inte ser det så i Sverige - att det skulle kunna vara en tillgång att komma från ett annat land, ett annat håll. Men det behöver inte röra sig enbart om kulturella skillnader; det skulle lika gärna kunna handla om att bara vara annorlunda....Om man då istället planterade tanken om utbyte istället för likriktning, så kunde man se fler lösningar än problem. Dialog istället för utfrysning, förståelse istället för fördomar. Det är verkligen synd för Sverige att så inte är fallet.

A shame, indeed !

Värsta tiden på året

2011-11-20T07:27:00.000-08:00

Sömnen sänker sig över Sverige
ett täcke av grått
redskapen står i skjulet
kemikalierna hjälper mig upp

Jag tar på mig mina spruckna
gummistövlar
och funderar på allvar
över riksbankens senaste räntenivå
- hur påverkar den
riktlinjerna inför det nya milleniet ?

Borde vi inte gå ur EU ....

Tänker jag medan jag fattar en grep
som står längst in i förrådet
(varför vet jag inte, måste varit längesen
jag var in här)

Det luktar järn och jord.

Jag kör ner grepen i komposten och rör runt lite.
Avslöjar några maskar som undrar vad som står på.
Sen går jag ut och letar löv och grenar.
Bryter av och sållar ut; skiljer agnarna från vetet.
Vinden är snål, luften fuktig - löven är blöta
och jorden är svart.

Det är den värsta tiden på året.

Orkester utan dirigent - den nya melodin ?

2011-11-19T11:36:00.000-08:00

Jag tillhör ju inte fanskaran av klassisk musik, de enda jag med glädje tar in är de gamla kompositörerna och främst de riktigt stora giganterna: Mozart, Bach, Beethoven, Haydn, Vivaldi och Händel. De som kommer semare är förvisso vackra, men ibland hopplöst sentimentala. Ännu värre blev det med modernismen där äran sattes i disharmonin. Stravinskij är väl undantaget. Tycker inte ens att David Sandström är bra. Tycker han är kylig och intellektuell. De andliga höjderna som finns hos Bach och de andra barockkompositörerna hittar han inte till. Men nog om det.

Såg alldeles nyss ett program om en orkester som hade valt att själva bestämma hur ett stycke av Schuman skulle spelas. Alltså - utan dirigent. Alla fick vara med och bestämma, diskutera, processa och komma fram till lösningar - vad skönt ! Personligen avskyr jag demondirigenter som Herbert Von Karajan. Dirigenter är sällan sympatiska.
Och visst spelade orkestern med mer glädje. Man hörde att musikerna hade kul och det kom verkligen inifrån. Även om inte allt satt som en smäck. Vore häftigt om det blev en revolution inom ett så stelbent område som den klassiska musiken. En demokratiseringens - och kreativitetens revolt ! Som symbol för hur man tar ifrån diktatorn taktpinnen och utarbetar en gemensam tolkning. Intressant värre.

Jag kommer själv från dramapedagogiken, där det mesta går ut på just detta: grupp-processen...Leken kommer i första hand. Gruppen utesluter inte individen på något sätt, men man har ingen regissör eller dirigent som talar om hur man ska göra eller hur det ska se ut. Konstnärliga projekt löser man via "demokratiska beslut". Och jag får väl säga att det inte alltid är särskilt lyckat. Men ur kreativt synvinkel är det inte bara positiv - det är förbannat roligt också. Det öppnar nya dörrar som man inte trodde fanns. För mig är sånt viktigt.

Därför var det så roligt att se denna orkester som går emot allt vad denna tid står för: auktoritetstänkande, den enda vägens linje och resultatinriktning. Kanske är det en ny dörr som öppnas åt ett oväntat håll.....

Att hålla på nyckeln medan andra får hålla sig

2011-11-18T06:09:00.000-08:00

Igår på ett fik frågade jag efter nyckeln till toaletten. Det var upptaget sa personalen. Nyckeln var borta. Jag väntade i över en kvart men ingen kom ut. Jag gav upp och satte mig ner. En tjej försökte samma sak som mig och ryckte i handtaget. Ingen kom ut. Sen när jag inte såg så smög en kille med sitt barn i famnen tyst förbi och öppnade dörren. Han hade suttit och iakttagit mig innan och sett hur jag tampades med mitt tålamod.
   Han hade alltså suttit på nyckeln för egen del och fullständigt gett fan i att andra behövde den.
   Hur fan kan man vara så eländigt jävla självisk ?
   Antar att det är ett mått på dagens solidaritet.

Zodiaker

2011-11-17T14:58:00.000-08:00

Sitter i oxens tecken och väntar på regn.
Hundar skäller, tillvaron känns knal -
jag går ut
    och ställer mig under himlen;
tvillingens tecken cirkulerar ovanför mitt huvud,
    allt känns möjligt
Timglaset tippar, många besökare har varit här
och kommer aldrig igen
   trots mina ylanden
under fiskarnas måne.
Jag finner frid
i vattumannens bägare, fyller på
med kärleken från en kräfta
   Luften tätnar.
   Regnet är på väg
Vätan väller in med dimman
   från en Skorpion
   Jungrun blir nog glad
åt förändringen

Höj skatten !

2011-11-17T06:17:00.000-08:00

Efter alla reflektioner, noteringar, avslöjanden, analyser, överväganden, resultat, utvärderingar, resursplaner, budgettak budgetpropositioner och krispaket,

har jag bara en sak att säga: Höj skatten för i helvete !

Det är det enda solidariska styrmedlet vi har. Om vi vill ha ett samhälle som håller samman istället för att slitas isär.

Axess och ideologier

2011-11-14T16:22:00.000-08:00

Har ju sett på tevekanalen Axess en del tack vare den eminenta serien om Jazzens historia. Fantastiska musik och tidsreferenser, outstanding musiker osv. Dock hinner jag med andra inslag också, såsom Lotta Grönings konstiga "Nyfiken på" (undrar vad det går ut på?)

Tycker annars det är tröttsamt att höra på deras journalister som drar likhetstecken mellan demokratisk socialism och kommunism. Det är ju i och för sig en högerkanal men ändå...Man behöver inte ens vara socialist för att fatta hur vridet det är.... Men egentligen djupt tragiskt då det inom media inte finns någon motsvarighet för vänstern att tillgå.

Sjöstedt i Agenda

2011-11-13T13:11:00.000-08:00

Vad glad åtminstonde jag blir när jag ser en så solid politiker som Jonas Sjöstedt i Agenda. Och visst håller jag på honom. Men vad trött jag blir när Agenda som vanligt gör allt för att hitta svaga punkter i ett rödgrönt parti, syftet är uppenbart att göra allt för att undergräva förtroendet. Att SVTs politiska analyser står med fötterna i högern är mera ett faktum än en tendens. Utfrågningarna liknar mest ett rättsförhör av en McCarthy administration.
Som när programledaren bet sig fast i frågan om femenism och varför han ställer upp som manlig partiledarkandidat - det blev bara löjligt.
Sen såg hon så ledsen och bestört ut, reportern, när Sjöstedt fastslog att man måste våga beskatta de rika för att få bukt med inkomstklyftorna. Innan hade hon just tindrat med ögononen åt vår egen amerikan/republikan och USA expert.

Är hon så rik undrar man ?

Stockholm, psykiatri och nyborgerlighetens "verklighet"

2011-11-12T09:32:00.000-08:00

Vet inte om det är för att jag bor i Stockholm som jag ser och märker vart det lutar. Här är det bottenlöst borgerligt styre. Dels på riksplanet men också i Län och Kommun. Ja, i nästan varenda stadsdelsnämnd.
Jag ser ett tempo som skruvas upp och en folkmängd som ökar i en takt som inte är rimlig.

Vad man hör väldigt lite om nuförtiden (vilket säkert är ett uttryck för tiden slår det mig), är förorterna. På -90 talet var det bara tal om förort..! Nu, när de välbärgade tagit över stan - som av en händelse ofta jobbar med media - så hör man inte ett ljud från Rinkeby, Tensta, eller Hagsätra. Focus är på de som bor i innerstan eller i närförort. Där ligger normen, oavsett hur verkligheten ser ut eller inte.

Ibland tänker jag att den "frihet" som moderaterna propagerar för är ett maskhål som inte leder någonstans. Här i Stockholm, säljs socialtjänst och vård - även psykvård - ut till privata aktörer. Men som psykvården och socialen fungerar så finns det snart inget alternativ. Det är så pass nedpressat att det inte går längre.

Redan Göran Persson såg till att skära ner psykiatrin med 30 % i ett svep. Men om man vill behålla vården i offentlig sektor så tvingas vi höja skatterna. Och det är få som vill.
   Efter Perssons nedskärning och den utvärdering som utfördes av en utsedd samordnare har inte bara det ekonomiska läget skärpts - även det medicinska. Sjukdomar bedöms kliniskt och ska lösas snabbt och effektivt. Därav ingen tonkvikt på patientens allmäntillstånd och ingen uppföljning. Istället: medeciner, KBT(möjligtvis) och en återgång till ECT ( elbehandling) Snabbt, effektivt.
   Och tyvärr kommer aldrig de utlovade återinvesteringarna, tack vare ständiga avregleringar och övriga wonderful solutions.

Nöjd med utställningen

2011-11-11T10:49:00.000-08:00

http://biblioteket.se/default.asp?id=228768

Är väldigt nöjd med min utställning. Hängde upp 4 dikter som jag lagt in här tidigare. De följde samma tema märkte jag. Teman var: stad, ålder, höst och minnen.

Tavlorna har inget tema alls.

Utfrysning kan leda till döden

2011-11-10T13:12:00.000-08:00

Minns jag första gången jag stod utanför och försökte vara med ? Jag har vaga minnen men exakt vet jag inte. Några kränkningar här, några där. Några översittare som bokstavligen lät någon stampa på mitt bröst och någon vuxen som höll på att slå mig för nåt jag inte gjorde med flit. Medan farsan tittade på.

I skolan gled jag utanför nånstans i högstadiet, kanske redan i 6an....Tror inte andra var medvetna om det, jag hamnade inte på någon utbytarbänk i klassen. Nej, det var i mig som nånting halkade ur led, nånting som gav upp. Självkänslan började naggas i kanten. Känslan av att vara utanför förstärkte en rädsla och gav mig onda aningar. Rent faktiskt så var det också många miljöer jag inte trivdes i. Men det var ingen bra grundplåt för det kommande vuxenlivet.

I gymnasiet. Första gången som utanförskapet blev en begränsande rustning. En vånda som osade tonårsångest. Medan alla tävlade så kröp jag in i mitt skal; byggde ett eget hus som jag satt och skrev i. Kunde skriva på helgerna när inte morsan var hemma och dricka hennes vin. Började på en roman minns jag. Ensamheten var obarmärtig. Ingen ville mig väl.

Var det så ? Eller var det känslan av en tidig utsatthet ? Så långt tillbaks jag kan minnas var det ständig maktkamp, men jag blev tuff nog att inte bli någons hackkyckling. Slagsmål med styltor.....i lekparken - en spade mitt i pannan och blodet som sprutade (från min panna). Låter absurt idag.

I vuxenlivet följde utanförskapet som en skugga. Genom alla arbetsplatser, anställningsintervjuer. Genom alla skitjobb jag tog för att slippa hetsen. Karriärshetsen. För att slippa bli inlåst i en box och kuvas av något självutnämnt överhuvud. Nej, överkvalificerad tog jag städjobb och sa ett sanningens ord till en överläkare på ett morgonmöte. Gör någon sånt idag ?

Sen finns det anlag, diagnoser. Sånt som folk inte förstår. Istället fryser man ut och idiot förklarar vissa. Trycker ut dem ur gemenskapen.

Psykiska besvär, funktionshinder och diagnoser.....sånt som ställer till förtret. Den som kommer från ett dysfunktionellt hem och bär på en personlighetsstörning får räkna med att dömas tusenfalt. Det blir en dubbelverkan - en ond dynamik - som ingen kommer ur utan hjälp. Den kan leda till döden. Självdestruktivitet får näring av självföraktet och blir en tickande bomb som till slut får eget liv. Då kan det räcka med en minsta motgång för att gnistan ska slå ut.

Kaffe-haiku

2011-11-07T03:27:00.001-08:00

Jag dricker mitt kaffe svart
synapserna lever sitt eget lilla liv
här i utmarkerna

Planar ut

2011-11-04T09:28:00.000-07:00

Jag ser nya tider och nya mål
jag ser samma fyra väderstreck
jag ser helt nya generationer

Jag planar ut på en av alla dessa tidens vågor

Plågad av "aldrig mer"
Lättad av "aldrig mer"

Jag lär mig att lyfta genom att falla
jag möter mig själv genom att
fortsätta framåt

Jag plöjer mig genom detta myller av generationer
som samlats på en och samma arena;
just i år är det extra packat -
epokerna är fastsydda i varandras ärmar
avstånden krymper eller har helt slutat
att existera
ett knirrande från 1800 talet sätter djupa spår
hos en kringstrosande yngling
på Folkungagatan

Själv funderar jag på om jag satt några spår överhuvudtaget.
Och om jag har gjort det - var är de ?

Men kanske de inte går att utröna;
kanske är vi alla partiklar
som virvlar runt
genom en och samma
blåsbälg

Utställning på Hornstulls bibliotek

2011-11-03T08:08:00.000-07:00

Jag ställer ut lite av min konst på Hornstulls bibliotek i början av nästa vecka. ( 8e förmodligen)Utställningen pågår tom. den 26 november. Fick veta det idag.

Privatiseringar inom socialtjänst och vård

2011-11-03T02:33:00.000-07:00

Att privatiseringar av skola, vård och socialtjänst nu duggar tätt är ingen tillfällighet - det är en planering. Efter åratal av outhärdliga och smått förnedrande nedskärningar (när Sverige går som tåget!) så slinker privatiseringar igenom utan motstånd. Det är en tanke och en strategi. Det ska vara så dåligt att folk inte längre känner några andra alternativ. " Vi prioriterar inte de som inte jobbar", var det någon som sa.

Att skapa en marknad för vinstdrivande bolag inom vård och socialsektorn är ett övertagande som kommer bli avgörande för hur framtiden ser ut. Det blir bolagens villkor, inte människans. Människor har inget värde annat än att vara vinstgivande. En hiearki av en ny - integrerad - överklass skapas. En ny överhet, ett fascistiskt tänkande.

Det finns pengar. Men skatterna läggs på de som redan har och på dyra (onödiga) ombyggnationer och infrastruktur åt handeln. Resten ska saneras bort genom skattesänkningar, så att "ingen gemensam välfärd sanktioneras."

Det är ingen ekonomisk kris som ligger bakom. Det är ingen naturlag. Det är ren och skär ideologi.

Undersökningen om skolans betydelse för ens framtida hälsa

2011-11-02T07:20:00.000-07:00

Hörde om en undersökning angående skolgång och framtida hälsa. Det visar sig att ju lägre status man har i skolan desto större risk löper man att drabbas av ohälsa, såväl psykiskt som fysiskt. En av trådarna var att om man var duktig i skolan så minskade riskerna....Det betvivlar jag starkt !

Att vara duktig i skolan innebär inte att man är socialt accepterad. Det innebär inte att man är populär eller har positiva relationer med vänner. Det kan vara tvärtom. Det kan också innebära att man bränner ut sig för betygens skull och offrar den sociala biten. Eller så är pluggandet en kompensation för bristande social förmåga. Vinklarna kan vara många.

Dock instämmer jag att relationer med kompisar är det mest väsentliga. Att vara omtyckt. Inte utfryst, stå lägre i rangordningen, få stämpeln på sig att vara annorlunda etc. - sånt är förgörande. Själv gick jag med en klump i magen från och med högstadiet, en klump om att vara icke-omtyckt, en ständig rädsla över att hamna utanför. För mig hade det ingenting med betyg att göra utan om status. Lågstatus kan man få även om man är framgångsrik på andra plan. Dessutom är bilderna av andra och sig själv sällan i sanning överensstämmande. De som ser andra som centrala gestalter kanske helt feltolkar personen, som istället känner sig ängslig och i grunden utanför.

I Gymnasiet var det ändå ett faktum: jag var utanför. I min klass - 3 årig ekonomisk - härskade överklasspojkar från Lidingö som alla såg upp till. Jag gick i Västertorps gymnasium och Lidingöborna var placerade där av någon anledning. Själv kom jag från Fruängen - en arbetarförort - medan andra kom från Segeltorp, Herrängen och Älvsjö - villa förorter med uttråkad medelklass. Vi var högst tre i klassen som låg till vänster, för övrigt var det rika barn leka bäst mentalitet all over.

Utfrysning, förringande, småmobbing hörde till vardagssaker. Jag insåg att pennalismen var inbyggd i systemet. Vilket gav mig ett rejält klassförakt. Att det påverkade min framtida hälsa är jag övertygad om, men inte bara det allena - mina föräldrars ointresse för hur jag trivdes gjorde inte saken bättre. Kraven att bli nåt "bra" styrde allting men gav givetvis motsatt effekt.

Det här är intressant för det leder in tankarna på maktstrukturer som jag tycker det diskuteras alldeles för lite om. De har rationaliserats bort av ideologiska skäl. Maktstrukturen och förhållandet mellan individ - grupp - samhälle är något jag tänker återkomma till. Det är en aktuell fråga även om många idag tror sig kunna köpa sig fria från dem.

Forskningsresultatet angående hälsa och skolgång visar ändå på intressanta saker, nämligen hur man upplever sig själv och vad det får för konsekvenser. Därtill fanns en uppmaning till föräldrarna att stötta sina barn och ge dem positiv feedback, samt till lärarna att lägga sig i maktordningen i klassen och de sociala formerna.

Intressant var ordet.

Här

2011-11-01T13:43:00.000-07:00

Här går man omkring och ser med skräck på
hur man närmar sig de 50.
Försöker frysa tiden.
Omgivningen.
I ett hav och intryck och duvor
som flockas likt huliganer
på medborgarplatsen
ser jag uteliggare och inneboende,
bilister och fotgängare.
Jag ser gula löv om hösten och grönskande vattendrag
på sommaren. Jag ser båtar, cyklister,
och en ständigt flytande busstrafik
över broarna.
Jag ser trendputtar, bänkalkoholister
och idel okända ansikten som inte går att placera.
Mycket konstnärer tror jag. Kulturfolk. En och annan
tevekändis - skådisar.
Och scooters.
Men inga poliser.
Men å andra sidan -
vem fan går till Tantolunden en lördagkväll...?
Jag ser hardcore femenister och småkapitalister. Borgar-
glin och ung-socialister. Och en hel del miljöpartister.
Jag vet att hör jag hemma här fast mina rötter har flyttats runt,
lite varstans i landet.
Jag smälter in fast står ändå utanför. En snabbt förbi-glidande
boheme i vintageförpackning, som dör och älskar
i det förflutna.

Allt är sig likt.
Saker är nog som de borde vara.
I alla fall.

troubled love

2011-10-30T13:06:00.000-07:00

Dont reach me when Im trying to reach you
dont loose me when Im trying to loose you
dont need me when I desperately need you
dont be anxious when Im anxious enough
to stay